Ichigo Goes Irish

 

Snälla kolla igenom hela videon! Och säg vad ni tycker?

 

Det är precis det här jag egentligen vill hålla på med, Horsemanship. Det är något jag gjorde lite då och då med Vikki, min första häst. Men egentligen la jag ner för lite tid på det för jag inte kunde så mycket om det.

 

Men jaa det är sant, hur mycket remmar och metall behöver vi för att ha våra hästar allt lyssna? Jag tror det är något vi själva inbillade oss för länge sen, för att det skulle se fint ut. För att någon bestämde att en häst med böjd nacke skulle vara vackert? Ju mera metall den har i munnen ju bättre är den? Ju mer vi piskar dom ju mera lyssnar dom? Jag har alltid varit ganska feg att använda ett spö,  och även om jag haft det i handen så har jag knappt använd det.

 

Detta är min nya ridstil, Horsemanship och western ridning. Att bli ett med hästen, att kunna komunisera på en helt annan nivå, är inte det helt awesome?

 

Jag har nog ridit så länge att man blivit blind för vissa saker, man uppfostras på ridskolor idag på så att man behöver spö för att hästen ska lyda, och flera olika bett, remmar som sitter hårt runt deras kroppar, etc etc. Jag menar många hästmännsikor ser ner på folk som håller på med horsemanship vilket är synd. Nu har jag äntligen börjat få  upp mina ögon för detta mer och mer. Ju mer jag läser om det, ju mer fast är jag. =)

Skulle hoppträna idag med Guiness som vanligt på förmiddagen... Det gick ganska bra det första hinderna, men sen hände det.. Guiness är ju en blandning mellan irish cob och shire häst (googla om du är osäker på hur dom ser ut), med den är en ganska stor, kraftig och stark häst. Guiness är egentligen rena drömhästen och jag har ridit han i dryga 6 månader nu och han har aldrig varit så stark i munnen som nu.

 

Vi kom upp i en väldigt snabb galopp och jag försökte få han att sakta in men han bara sprang, men han kände min osäkerhet och tvärnitade framför hindret och gjorde en helvändning. Colum var bestämd och sa att jag SKULLE minsann över hindret med Guiness så vi gjorde ett nytt försök. Denna gången hoppade han, och jag också..

 

Guiness tvärnitade först över hindret men tog ett JÄTTEskutt över hindret, något jag inte alls var beredd på. Jag tappade ena stigbygeln och höll på att falla in i hindret med en 700 kgs häst över mig. Men jag har fallit av hästar så mycket i mitt liv, speciellt med min icke existerande balans, att jag typ lärt mig att falla av, gör ont, så det är lika bara att hålla i sig, så jag kramade hårt om hans hals och grep tag i hans man för att kunna ta mig upp igen. Jag lyckades även halvt vida av mig min fot och så fort jag satt stadigt i sadeln igen så kände jag hur jäkla ont det gjorde! Guiness som har ett hjärta av guld stannade direkt efter han var nere på marken igen och lät mig sätta mig i sadeln och väntade tills jag gav han tecken på att gå igen.

 

Colum ropar åt mig "How the hell did you stay on? If I were you I'd be on the ground now!! Well done Matilda! HAHA". Jag kunde inte annat än skratta med han, samtidigt som jag hade en mindre panikattack. Det är väldigt länge sen jag föll av eller nästan föll av en häst så blev ändå lite smårädd. Jag tog och hoppade hindret igen fast han sänkte det dock lite grann. Guiness hoppade galant och smidigt över hindret och allt gick bra.

 

Saken är den, att falla av eller ha en olycka under ett ridpass kan vara enormt läskigt, och väldigt farligt och många som jag känner där det hänt och aldrig suttit upp på hästen igen, well dom återvände aldrig till hästvärlden. Sånna här stunder är det superviktigt att sätta sig upp igen, visa hästen vem som bestämer och göra om det. Annars händer det där att man blir avskräckt och jaa, kommer aldrig tillbaka.

 

Men iallafall, jag hoppade ytterligare två gånger innan min fot skrek åt mig att sluta, det gjorde allt för ont och att Guiness blev för stark och het för att jag skulle kunna hålla honom. Colum bad mig hoppa av hästen och ville själv testa om han var så het som jag sa. Colum hoppade upp på Guiness och han hoppade några hinder med han och konstaterade samma sak, hästen var för uppe i varv och på tok för stark. Vilket han på ett sätt tyckte vara kul och menade på att det är ingen som fått han att bli så här het förutom jag då jag rider Guiness ganska väl och verkligen visar vad jag vill med bestämda tag, och jaa hästen tycker det är så kul att han knappt kan kontrollera sina glädjefasoner.

 

Även om jag kom lindrit undan med en skadad fot, så tycker jag fortfarande att hoppa hinder är läskigt, men superkul. Jag kommer aldrig att tävla igen, och aldrig mera höga hinder, jag kommer fortsätta på en lugnare och mildare nivå. Men jag kommer aldrig ge upp min ridning. Att sitta på en hästrygg är bland det absolut bästa som finns i världen, det finns inget annat sätt jag kan känna mig så fri som jag gör när jag rider.

Pratade även med Alina idag för första gången på 6 månader! Det är helt underbart och jag har saknat henne såå himla mycket<33

WeeW!

Puss kram

 

 

Så här kan det se ut om det går riktigt riktigt illa!

"Röda arméns befrielse av nazizternas fruktade koncentrationsläger Auschwitz-Birkenau 27 januari 1945 hedras världen över idag som Förintelsens minnesdag"

FAKTA

"Världens största 
begravningsplats

Det nazistiska koncentrations- och dödslägret Auschwitz-Birkenau ligger utanför Krakow i södra Polen.
Auschwitz-Birkenau är världens största begravningsplats. Här dog 1,3 miljoner människor 1940-45.

Platsen är nu ett museum som förra året hade 1,3 miljoner besökare. Besöksantalet har tredubblats på tio år.
Varje år besöker 30 000 svenskar museet som har fyra svensktalande guider.
Polska staten har bett om finansiell hjälp på 1,2 miljarder kronor för att underhålla byggnaderna som börjat falla sönder. Hittills har Tyskland bidragit med hälften.
Den sovjetiska Röda armén intog lägret 27 januari 1945. Då fanns 7 000 fångar kvar, varav 600 barn. 2005 utsåg FN 27 januari som internationell minnesdag över Förintelsen."

 

Vi har nog alla läst en hel del på historie lektionerna om Förintelsen. Jag har alltid tyckt det är ett intressant ämne, att en man fick hela Tyskland att vända sig mot judar speciellt. En man är grunden till ett Världskrig, en man hade ansvar för över 11 miljoner människors död. Det är ju helt otroligt egntligen, på ett negativt sätt. Att en man kunde manipulera så många människor är ju skrämande, och man funderar ju nästan vilka stora ledare i världens som använder sig av samma teknik.

 

Idag ger jag en tanke till alla överlevande från koncentrations lägrerna från Andra Världskriget. Må Gud vare med er alla.

 

"Röda arméns befrielse av nazizternas fruktade koncentrationsläger Auschwitz-Birkenau 27 januari 1945 hedras världen över idag som Förintelsens minnesdag"

//Ichigo

 

Jag har under det senaste 2-3 årsen verkligen fallit för Paramore. Roligt var att jag hittade en "ny" låt, iallafall ny låt för mig. Och märkte att denna låt fanns med i Twilight filmen, roligt nog en låt jag funderat vilken det var och vilket band som spelande den, hehe hittade den av slumpen:P

 

Idag har varit en ganska händelsrik dag på vissa sätt fast mycket migrän iblandat. Jag hade ingen tvätt alls idag då det inte fanns något i tvättkorgen så det enda som fanns på listan var städa toaletten, göra lunch till barnen då dom kom hem och göra middag. Jag gjorde min första Sheperd's pie, vilket var helt awesome gott. Jag har aldrig gjort den tidigare, utan bara sett på lite halvdant då Karen lagade den. Men jag översatte receptet före jul utifall att jag någongång skulle göra den. Och vet ni vad, min var sjuuuukt mycket godare än den karen brukar göra. Inte för att det är något fel på den utan den har bara varit lite torrare än vad min var. Jag tror jag använde mera smör när jag mosade potatisen till mos. Dom är ju så väldigt rädd för smör och allt som har fett i sig, vilket jag inte har nått emot egentligen, men till vissa saker, som hemmagjort potatismos behövs lite mjölk/grädde och 2-3 msk smör för att det faktiskt ska smaka gott.

 

Jag fick en tumme upp från Karen som tyckte att det smakade ljuvligt enligt hennes egna ord. Hon verkar alltid vara imponerad över att jag faktiskt kan göra god mat om jag har ett bra recept. Kanske dock för att enligt hennes, hennes förra au pairer som försökt laga middag oftast har bränt maten eller misslyckats totalt, och jag är den första som inte bara lagar mat varje vardag, utan också gör väldigt god mat. Men jaa, jag antar att man verkligen försöka göra sitt lilla extra då man gillar att laga mat. Jag känner mig nöjd med den insatsen idag.

 

Pratade även med Ida på skype idag och hon presenterade en ny blogg för mig, jag vet inte vad jag ska säga om den här bloggen, det är en pappa blogg, en kille som skriver hur livet är att vara pappa och hur det är att ha familj etc etc. Min första tanke var att han var lite rubbad i det han skrev efter att hans tekniker för att hjälpa andra är lite väl rubust på något sätt och kan anses kränkande. Men han har en helt annat syn på saker och ting. Många av hans kommentarer på hans blogg är ganska hatfyllda och folk verkar ogilla han i allmänhet ganska rejält. Det är en sådan här människa man älskar att hata, eller hatar så att man älskar. Jag vet varken bu eller bä, har inte alls någon förståelse för hans tänkande, tro mig, jag försöker luska ut han, han vill ju egentligen alla i sin omgivning bara väl, men han är lite väl överbeskyddande och lite knepig.

 

Hans blogg heter Livet På Söder, kolla in bloggen så förstår ni vad jag menar, läs några inlägg så jaa. Utgör en egen åsikt. Jag tror jag har hamnat på listan älskar att hata, för jag skulle nog aldrig gå ihop med en sådan människa, vi tänker för olika, på VERKLIGEN helt olika plan och har VERKLIGEN helt olika syn på livet.

 

Nåja det var allt för mig ikväll. Känner mig duktig idag lyckades krypa in med två inlägg, jämnfört med att vissa gånger kan det ta en vecka mellan mina inlägg beroende på mitt humör och hur mycket jag har att göra.

 

Jag hoppas ni håller ut och gillar det ni läser, eller ogillar? Vad vet jag, jag hoppas det är nått att läsa iallafall. Men egentligen tänkte jag väl inte satsa på att bli någon storbloggare precis utan mera menat för min familj, nära och kära ska kunna läsa hur mitt liv leker upp och ner här borta på den Evigt Gröna Öns västkust.

 

 

Good Night, Sleep Tight, Don't Let The Bugs Bite!

//Ichigo

 

Jag ligger i min säng och snokar runt på internet på forum och bloggar och det verkar som att många har lagt en viss fokus på övernaturliga händelser. Bland annat läste jag på Alex Schoulmans blogg om en händelse som hände när han var i Thailand över jul med sin fru och 6 månaders dotter.

 

Så började jag läsa en hel del av folk som gav komentarer i hans blogg om deras övernaturliga uppleverlser.

 

Som många av er vet så facineras jag mycket av det vi inte vet eller kan se, jag gillar mysteriet om det övernaturliga. Jag är en sådan person som hela mitt liv trott på det övernaturliga och har upplevt så mycket att jag tappade räkningen för länge sen.

 

Man brukar ju säga att barn har lättare att uppleva och se saker än vad vi vuxna kan, men för vissa vuxna stannar det kvar livet ut. Jag har hört många historer om barn som kunnat säga till sina föräldrar att någon släkting säger hälsar, som egentligen avled innan barnet i sig föddes. Jag kan inte minnas om jag någonsin gjorde nått sånt, det tror jag inte, iallafall inte att jag hälsade genom någon annan på så sätt. Men däremot vet jag att min morfar alltid varit i närheten av mig, speciellt när jag var liten. Min morfar dog långt innan jag föddes men det känns ändå som att jag alltid känt han hela mitt liv, som om jag vet hur han skulle reagera på olika saker. Jag ville alltid höra så mycket som möjligt från mormor om vem morfar var och andra släktingar, men då hon berättade om morfar så var det som att jag redan visste det. Samma sak när min mor ibland har berättat om min morfar Nils, så känns det som jag alltid känt honom, som om han funnits där, hjälpt mig upp när jag ramlat eller tröstat mig när jag var ledsen. Detta är inget jag tror jag delat med mig av någonsin..?

 

Samma sak när det gäller min farmor som jag heller aldrig hann träffa, hon har också funnits där på nått sätt och jag har alltid känt att jag liknar henne väldigt mycket, när pappa eller mamma har berättat om henne så är det som samma sak igen, det är som jag redan visste det utan att veta, vilket är lite kusligt på nått sätt.

 

Jag vet en gång, en sak som nästa skrämde mig, var att när jag och min familj var i Skottland så var vi påväg tillbaka till det B&B som vi bodde på, vi satt alla i bilen och pratade om vem som är släkt med vem i byn och så mitt i allt så säger min bror att han har ett minne som han aldrig upplevt och vi i bilen tittar konstigt på han. Viktor börjar berätta om ett minne han har och alltid haft av två unga personer, en man och en kvinna, i en lägenhet, sittande vid ett bord. Han beskirver kvinnan och mannen, han beskriver färgen på gardinerna i köksfönstret, han beskriver ganska mycket av köket. Jag vet att min mor och far bara tittade på varanda och utbrister att det var ju mammas och pappas lägenhet dom bodde i när dom flyttade ihop första gången. Och personerna Viktor beskrev var i själva verket mamma och pappa.. Och det här var långt innan Viktor och jag ens var påtänkta.

 

Jag minns också en gång då jag höll på att försova mig från bussen till skolan, båda mina föräldrar hade redan åkt till jobbet. Jag låg i min säng och hörde inte larmet då det kändes som att någon knuffade hårt i mig för att få mig att vakna. Jag var helt säker på att det var min mor eller far som skulle ha mig att vakna men när jag väl kom till medvetande så var ingen hemma och jag helt själv.

 

Jag vet att dryga 1 år efter att min 2åriga tremenning Natalie blev mördad så drömde jag om henne mycket under en period. Jag saknade henne så mycket, hon var lite av den lillasyster jag aldrig fick och jag var väldigt fäst vid henne. Och den första drömmen jag hade av henne så stog hon i brevid min säng och sa att hon mådde bra, att hon var hemma. Den drömmen skrämde mig aldrig utan gjorde bara att jag lättare kunde släppa min sorg över att hon var borta, i vetskap om att jag en dag får träffa henne igen.

 

Jag tror att vi kan se mer än vad vi kan, bara vi tror på det. Vi människor tror vi vet och kan så mycket, men om vi verkligen skulle öppna upp våra sinnen och fantasi skulle vi nog överraskas en hel del, och få mera svar på saker. Vissa kallar människor som har en förmåga att kunna känna av något vi inte ser eller komunisera med andra sidan som påhitt, synd, galenskap, uppmärksamhets sökande. Vissa kallar det en gåva från Gud, vissa säger att det finns en mening till varför vissa har förmågor och andra inte.

 

Jag vet inte vad jag ska klassa det som, jag vet verkligen inte om det är bra eller dåligt. Men jag är säker på att det existerar. Jag tror på älvor och troll, tomtar och magi, änglar och demoner, drakar och spöken. Gud skapade allt som har med oss människor, djur och växter att göra, och eftersom det är en del av oss måste det vara en del av Gud.

 

Vad tror du på? Skriv gärna vad du tror på. Jag är så otroligt nyfiken!

 

 

 

Interjuv i Älvsbyn i mars för min utbildning! Inte DÅÅLIGT ALLS!! Woop Woop! Studieväg ledare för Älvsby folkhögskola trodde inte det skulle bli några problem för mig alls att komma in där vilket kommer blir helt awesome om jag kommer in!! Jag vill verkligen!!

 

Jag har fått en del frågot om vad denna utbildning är och vad den går ut på så tänkte ge lite info:

 

Sexton veckor att pröva kyrkan!

Syftet med grundkursen är att du under 16 veckor skall få tillfälle att möta och pröva kyrkan samt hennes budskap. Vidare att reflektera i frågor kring den egna tron och ett eventuellt framtida yrke inom Svenska kyrkan.
Grundkursen är till för dej som vill bli präst, kyrkomusiker, diakon eller församlingspedagog.

Grundkursen vid Älvsby folkhögskola innehåller:
> Kungsleden med Kyrkans fjällgård i Jäkkvik. Här startar grundkursen med dagar att lära känna varandra.
> Samtal, reflektion och studieresor
> Bibel och troslära
> Liturgi och musik
> Möten med den samiska religiositeten och kulturen genom dess företrädare från Sáminuorra (samernas ungdomsförbund) och Luleå stift.
> Retreat där vägen tar slut och havet tar vid...
> Människokunskap och själavård
> Kyrka och församling
> Kyrkans roll i samhället

- - -

"Sveriges nordligaste grundkurs spänner mellan fjäll och hav, lappkåta och storstad, levande väckelsefromhet och nutida förnyelse"

 

Och jag har också fått en hel del frågor från er som vet att jag vill bli diakon, och undrat vad det innebär och vad det är, så jag tänkte citera ett utdrag från Svenska kyrkans hemsida:

 

 

"Diakoni

Diakoni är kyrkans uppdrag att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. Grunden för detta är Guds kärlek, som den möter oss i människan Jesus Kristus.

Att bli sedd och bekräftad kan hela. Att se och bekräfta kan också hela. Detta diakonins samspel är unikt mänskligt. Diakonins uppdrag är att ge människor i samhällets marginal plats i församlingens mitt.

Diakonin handlar även om att arbeta för alla människors rätt till frihet från förtryck. Diakoni är solidaritet med de svaga.



Stöd mot våld och ensamhet

Diakoner och präster arbetar under tystnadsplikt. De besöker äldre och sjuka, ordnar sorgegrupper och samtalar med enskilda personer om livets glädje och besvär. Diakoni kan också innebära att kyrkan möter missbrukare och deras anhöriga för att ge stöd och hjälp. 
Det kan handla om att starta samtalsgrupper för våldsutsatta kvinnor och män och hjälpa familjer ur krissituationer som drabbar föräldrar och barn. Ibland kan församlingarna även ge ekonomisk hjälp till behövande.



Identitet och livsfrågor

I många av landets högstadie- och gymnasieskolor finns skolpräster och diakoner på plats som stöd för elever. Både under och efter skoltid kan elever vända sig till dem för att prata om allt från studier till identitet och tro.
Många offentliga arbetsplatser som universitet, räddningstjänst och polis har tillgång till en präst. Ofta samverkar Svenska kyrkan med samhällets sociala institutioner, med andra kyrkor och trossamfund eller med ideella organisationer."

Så vad tror ni? Är detta nått för mig? Passar det in på vem jag är?

 

Enligt mig själv kan jag inte hitta ett bättre framtida jobb som stämmer så bra med vad jag känner, tycker, tror och vill. 

 

God Bless You.

 

//Ichigo

Jag satt och läste Majas blogg och såg hon skrivit ett inlägg om sig själv och vem hon var i bloggen. Och det fick mig att fundera om jag gjort det? Jag har ändå några läsare varje vecka så jag tänkte presentera mig själv. Bättre sent än aldrig.

 

Hej!

 

Mitt namn är Matilda, men jag är även mest känd som Ichigo. Jag är en ganska vanlig tjej som gått ut gymnasiet sommaren 2009. Jag är 20 år gammal och bor på Irland, Galway. Jag flyttade hit i augusti 2009 och stannar här tills juli 2010, jag jobbar hära som Au Pair till en mysig familj med 2 barn.

 

Jag är född och uppvuxen i norra delen av Sverige, i en by utanför Luleå. Jag har min egen hund, en chihuahua som heter Nozz The Boss,  som snällt väntar på mig därhemma med min mor och far. Jag har en bror som är ofta ute och flänger runt i världen, han kom hyfsat nyligen hem från sin långa vistelse i Australien, därefter flyttade kortare tid till Barcelona för jobb och är nu sin andra vända i Holland. Viktor som han heter är min absolut största förebild och min bästa vän, han ställer upp i alla lägen oavsätt väder och vind. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan han, och för att visa hur bäst i världen han är så har jag tatuerat hans namn.

 

Jag är en ganska flumig person som har mer kärlek i kroppen än vad jag kan göra av med. Jag älskar människor, livet, planeten och Gud. Jag är troende kristen och har som mål i livet att jobba som diakonissa. Jag vill helt enkelt viga mitt liv till andra. Jag är rätt klumpig och flumig som jag nämnde tidigare som person, jag har en dendens att fumla med ord och gärna uttrycker mig klumpigt.

 

Jag är ganska "svenssonsvensson"-ich och drömmer om min egna norrbottens gård(med hjärsgård) med stall, hästar, hundar, katter och kaniner en dag men en man och 3 barn. Jag vill gifta mig i kyrkan och hoppas att min framtida man ställer sig ner på knä och friar. Jag har mina drömmar, och vem vet om dom någonsin blir sanna men jaa, visst måste man få drömma?

 

Trots detta har jag inte som mål att jobba för pengar, förstå mig rätt, jag vet att mina drömmar kostar en hel del, men jag vill inte att min fokus ska ligga på det.

 

Jag är en riktig drömmare, jag älskar att drömma och låtsas att jag kan göra mer än jag kan, vilket kan vara ganska kul ibland. Jag älskar att resa och mina stora dröm resmål nu är Japan och Alaska.

 

Japan har jag varit förälskad i 10 års tid ungefär och har alltid drömt att få resa dit. Alaska har jag varit förälskad i längre tid då jag så gott som alltid varit förälskad i den sorts naturen och allt känt att jag haft någon sorts koppling till den delen av USA.

 

Jag drömmer om den dagen jag köper en häst igen ha en Frieser häst som jag kan använda till western ridning. Jag börjar lessna rätt mycket på den engelska ridkonsten som vi har på alla ridskolor runt om i landet, engelsk ridkonst inriktar sig mest på dressyr och hoppning och ganska lite fokus på sin relation med hästen. Så jsut därför vill jag börja med western och Horseman ship som egentligen bara fokuserar på människans relation och känsla för hästar. Western sadlar må vara mycket större och tyngre än det "vanliga" sadlarna vi ser, men är mycket bekvämare för både häst och  ryttare.

 

Jag är helt förälskad i Twilight sagan och är på team Edward Cullen. Jag är en nörd, en stolt nörd, en Nerdfighter! Jag var en stor nörd inom Japans popkultur i några år, men lade det mesta, inte allt, på hyllan. Men jag är fortfarande en nörd, en alltiallo nörd kan man säga.

 

Hoppas det var lite underhållande läsning iallafall? Jag kunde inte göra det lika bra som Maja, hon är lite bättre på beskrivning är jag tror jag, men jaa:P

 

 

 

Pusskram

 

Frieser häst

Idag har det varit fullt ös från det jag vaknade. Steg upp kring 11:20, klädde på mig, sminkade mig och 15 minuter senare hämtade taxin mig och jag åkte in till stan för att möta upp tjejerna klockan 12.

 

Dom skulle tatuera sig och jag lovade att hålla dom sällskap. Så vi fick in dit men skulle få vänta en timme så vi gick runt på stan och shoppade lite, väldigt avslappnade och skönt att vara ute och träffa folk. Träffade upp en ny tjej idag, en au pair från Tyskland, Köln.

 

Dom tatuerade sig alla, 2 i taget, så det tog 2 h. Men vi hade roligt. Sen gick vi och traskade runt som vanligt bara i all kyla och väntade på bussen och sen så for vi alla hem.

 

Jag har också tror jag börjat sova för mycket, jag är verkligen konstant trött alltså. Och så har jag ofta huvudvärk vilket inte alls är nå kul =( Buhu..

 

Nåja, ikväll blir det mysfilm, Grave Of The Fireflies. Haha Jonas, äntligen ser jag den ;)

 

Sen SOVA!! Jag är sjuuuuuukt trött.... bleeh jobbigt..

 

Puss kram

 

 

 

Så Svenja smsade mig igår kväll och frågade om jag ville komma och hoppträna med henne imorgon på stallet. Jag funderade på saken ett tag då jag faktiskt funderat på att ta några hopp lektioner. Så jag ringde Sandra och kollade om det var ok om jag hakade på Svenja och fick svaret ja.

 

Så jag ställde klockan i tid och steg upp 20 min i förväg som vanligt. Är otroligt slö varje morgon jag ska iväg till stallet. Stiger alltid upp 15-20 min innan jag åker, mest för att det är ingen idé att duscha före eftersom jaa, man måste ändå duscha igen sen, och sen så äter jag väldigt snabbt frukost OCH jag får sova så länge som möjligt.

 

Svenja kom och hämtade mig själv denna gång. Hon har nu fått godkännande och får köra på Irland så det var kul men lite läskigt, men det gick bra iallafall =). När vi kom dit så stog Colum och väntade på oss med sitt breda leende som vanligt. Han är alltid så kul att ha att göra med, och han stog och väntade ivrigt på att få en syl i vädret medans jag pratade konstant som vanligt. Men då jag väl blev tyst för en sekund så tittade han på mig med stora ögon och sa:

 

Colum: Matilda, you know what?

Jag: No what?

Colum: I got one of my horses here..

Jag: What are you waiting for?? SHOW ME!

 

Han har pratat om sina hästar i flera månader och sagt att han en dag ska ta med sig nån och visa samt att han vill att jag ska rida nån av dom.  Han skulle åka iväg på jagt idag och därför hade han med sig sin yngsta.

 

Otroligt vacker och ståtlig häst och stor! Den mest lugnaste 3 åring jag sett, inriden 3 månader tidigare. Colum har verkligen en naturbegåvning med hästar, visst finns det superduktiga människor som handskas med hästar men den här killen kan mer om hästar än vad vissa 40 åringar kan som ridit hela sitt liv.

Han kan läsa en häst bara att titta på den och får den tjurigaste hästen att bli snällast på ett ögonblick. Jag har träffat på många människor som är riktigt duktiga men få med denna begåvning med hästar under den tid jag spenderat i stall, dvs 15 år. Och jag är helt enkelt väldigt avis på detta. Jag menar jag har fortfarande svårt att hantera en häst helt och hållet om jag inte vet hur den är. Jag blir nojjig om jag vet att det är en häst som gärna bits eller sparkas. Men han får sånna hästar att bete sig som små lammungar.

 

Nåja, jag och Svenja beundrade hans häst och blev avis åter igen över att vi inte har våra egna.. Men så länge jag bor på Irland så betraktar jag Guiniess som min ;) Han är den enda häst jag rider och vill rida. Han är en riktig dröm, han är sååååå himmla snäll och åååååhhhh jag vill ta med den hästen hem. Han är väldigt svår riden enligt Colum och Sandra men Guiniess har aldrig tjorvat med mig, utan bara varit underbar och lättsam. Mycket till varför jag får rida han alltid. Jag lyckas också mesta dels av tiden att få han gå på tygeln vilket är svårare för grövre hästar. Haha jag skryter lite nu men det är bara för att jag tycker om hästskrället så väldigt mycket.

 

Hopplektionen hade kunnat gå bättre, det är nästan 5 år sen jag hoppade på riktigt senast och det var typ 4 år sen jag hade en riktig ridlektion. Vilket märktes, Colum var en hård ridlärare som gnällde på mig hela tiden, hant yckte jag var för stel och menade på att jag slappnade av på ett annat sätt när vi var ute och red. Så jag försökte tappert hela tiden. Han skrattade mest bara åt mig och sa jag vänjer mig. Första hoppet var jag väääldigt nervös över så det gick lite och pipsvängen, men andra gick lite bättre.  Varje hinder gick bättre och bättre men väldigt knagligt ändå. Colum menade på att jag ändå har tekniken och sitsen på rätt plats, bara att jag är lite klumpig:P

 

Jag förstår han, det såg säkert jätte klumpigt ut, haha, men jag hade kul och Guiniess hade kul och gjorde några glädje skutt lite då och då.  Svenja hade Ginger som vanligt, en riktigt vacker häst att titta på. Om ni minns Black Beauty, minns ni nog säkert den fuxfärgade hästen Ginger?  Moycullens Ginger ser ungefär likadan ut. Samma vackra fuxfärgade päls men en smal bläs i ansiktet. Nåja för Svenja och Ginger gick det mycket bättre, men då har hon hoppat ganska mycket också under sina år i hästvärlden.

 

Efter ridningen stog vi och pratade med Sandra och frågasde om vi kunde hjälpa till med mocka ut stallarna eller nått? Och det fick vi, plus att hon drog ner priset för oss från 35 euro till 20 euro för att vi fick en Au pair-rabatt och att vi hjälpte till i stallet med mockning och göra iordning vissa hästar för jakten. Perfekt! Mer pengar blir över för oss så.

 

Nåja vi åkte därifrån vid 12 tiden och jag slängde på en tvätt med kläder när jag kom hem och tog en dusch. Jag gick sedan och fixade mig lite lucnh på Arabica och gick och handlade lite. Sedan somnade jag i 2½ h tills Karen kom hem en snabbis för att packa inför Dublin. Hon stirrade på mig som något vore fel när hon såg min nyvakna min när jag kom i  köket. Jag förklarade att jag varit i stallet i flera timmar på träning och hjälpt till och hon sa inte så mycket förutom att hon tyckte det verkade kul att jag börjat om med hoppning.

 

Hon frågade lite snabbt vad jag skulle göra under helgen och jag sa att jag skulle till stan imorgon och sen ha myskväll med mig själv. Sedan försvann hon ut ur dörren och vi önskade varandra en trevlig helg. Sen har inte så mycket hänt under kvällen, ligger och kollar på Men In Trees vilket är en av mina favorit serier. Ska nog läsa en stund innan jag somnar också på min nya bok.

 

Nåja nu ska jag se ett till avsnitt av Men In Trees!

 

Puss kram

 

Idag firar jag och Galway 6 månader! Woho grattis oss! Flyttade hit den 21 augusti 2009 och är fotrfarande kvar.

 

Jag måste vara ärlig med er, jag visste inte säkert om jag skulle klara detta, det är min störta framgång någonsin, jag klarade det här! Jag klarade mina första 6 månader på Irland. Mina första 6 månader för mig själv!

 

Äntligen så kan mitt gammla spöke som alltid säger "Du klarar det inte", sansa sig lite och vara tyst, för första gången. Jag kan göra vad jag vill bara jag lägger ner tid på det! Jag är stolt över mig själv!

 

Woho!

 

Imorgon ska jag och Svenja åka och träna hoppning med hästar, ska bli såååå kul! Är ledig imorgon hela dagen också så jag klagar inte!!!

 

Puss kram

 

Ja vi kan börja med förra helgen men tjejerna. Vi hade ganska kul, vi shoppade, jag tatuerade mig, vi var ut på krogen och träffade folk och fä, vi dansade och pratade. Vi träffade upp en ny tjej, Gonzalez, från Argentina, jättehärlig och mysig tjej. Dock verkade inte familjen hon bodde med vara särskilt bra. Hon jobbade konstiga tider, väldigt långa och sena dagar. Hon jobbade även helger och var ledig måndag tisdag, det är väl helt okey med tanke på att man är ledig 2 dagar i veckan, men måndag och tisdag.. Hur många andra au pairer har tid att träffas upp då? Alla vi andra jobbar då, så hon skulle försöka komma på en deal med hennes familj dära så hon iallafall kunde få lördagar lediga så hon kunde träffa kompisar.

 

Jag och Svenja var och red med Colum också under lördag eftermiddagen vilket var lika härligt som vanligt. Att sitta på hästryggen måste vara det bästa som finns, det mest lugnande som finns.Jag måste erkänna att jag saknade Guiniess väldigt mycket under min hemma vistelse. Han är en sådan vacker och mysig häst att det är inte klokt. En otroligt stor pojke, med tanke på att han är blandning medllan Irish Cob och Shire häst(Världens stösta hästras upp 2m i mankhöjd.) Om jag kunde att jag tagit med han hem till Sverige så skulle jag. Han är verkligen en drömhäst.

 

 

Under veckan har det inte hänt allt för mycket. Samma gamla vanliga. Barnen har en ny period av konstant bråk och är väldigt aggressiva mot varandra. Jag förstår inte vad som kan ha gått så snett? Har du några tips?`Hur handskas man med barn som är så aggressiva mot varandra? Jag menar, jag är ganska duktiga med dom här barnen, och dom lyssna på mig väldigt bra, men dom får väl sina stunder då som inte lyssnar. Men ibland håller jag på tappa humöret helt och jag får verkligen räkna till 10 och sen försöka lugna ner mig för att kunna prata psykologiskt och logiskt med dom. Ibland funkar det, ibland inte.

Nåja, jag har lärt mig nya middagar, ialalfall 2 nya middagar, en kycklingrätt med soltorkade tomater, vitt vin och cream och en Guiniess köttgryta! Supermumsigt!!! SSka nog börja lägga upp recepten mina på min blogg så kanske ni också kan göra dom?

 

Men den kommande helgen så vet jag inte riktigt vad som händer, ridning och ev stan är det som står på listan. Karen och Karl är i Dublin och barnen är hos sin pappa så jag är helt själv. Min tanke var att följa med till Dublin, eller ialalfall få åka med dit och sen köra mig eget race med några bekanta jag har dära över helgen. Men min plånbok kändes för tunn för det för tillfället så tyckte att jag skulle spara lite pengar istället och åka sen.

 

Nåjå, annars idag har jag damsugit damtorkat skurat tvättat och ätit. Eftersom barnen inte är hemma så börjar min helg redan idag när all tvätt är klar. Och så har jag legat och kollat på Men In Trees också på internet, måste vara världens roligaste serie, plus att huvudpersonen, hon lever mitt lilla drömliv. Liten stad, alla känner alla, Alaska, vildmark natur och frihet..

 

Pusskram

Ichigo

Ja i helgen så blir det skojs!!

 

Ikväll åker jag till en av de au pairer jag kommit närmast med, Svenja. Hon bor hos en familj i grannbyn Furgle och vi ska ha myskväll men inslag av pizza och vin tillsammans med hennes hostmamma och hennes vänninor. Sedan imorgon åker jag och Svenja vidare till stallet och åker båda och rider en timme eller så, och drar vidare till Salthill till den anda au pairen Heidi och där har vi ännu mera tjejkväll med god mat och sedan pyser vi ut på The Kings Head som vanligt och tar en öl, och sen däckar vi hos Heidi.

 

Återkommer på söndag!

 

.PS. Ska nästa vecka skicka in min ansökan till Älvsbyns folkhögskola för Svenska Kyrkans Grundkurs! Åhh jag är äckligt exalterad över det!! .DS.

 

Klart slut.

Ichigo

 

Jag ligger här i min säng och läser sista boken av Twilight-serien "Så länge vi båda andas" och lyssnar till till min vanliga blandning av lugna låtar med fiol/gitarr och piano musik. Så hittade jag denna och kunde inte låta bli att lägga ifrån mig boken och helt enkelt bara sluta mina ögon och lyssna. Jag njuter så frukansvärt mycket av sån här musik, det är som alla oros moment i världen bara försvinner och jag hittar mig själv, jag hittar mitt lugn, mitt hjärta. Jag kan bara le och det är som en film av minnen spelas i mitt huvud från folk jag älskar och tycker så mycket om.

 

Det kanske låter lite klyché men jaa, det är nog min verklighet det här. När jag lyssnar på sån här musik så blir jag också väldigt känslig, jag känner en sorg samtidigt, en sorg för de människor som behöver hjälp runt om i världen, som inte kan få sjukvård eller ett tak över huvudet. Människor som krigar för sitt land, för sin bakrund. Människor var anhöriga dött i strider, krigar för sina rättigheter som människa, rättigheter till ett liv, rättigheter över sin egna kropp och själ. Jag önskar jag kunde göra mer än det jag gör. Jag har många gånger sagt det, och jag säger det igen. Jag kan inte bara sitta hära, sitta hära och göra ingenting. Visst kan vi väl alla slänga en slant till välgörenhet lite då och då, men hur ofta tittar vi på de 20 kr och funderar vem som får den lilla del av dom pengarna? Hur mycket hjälpte det? Vem var han eller hon som fick hjälp av det lilla jag gav?

 

Jag kan inte sitta hära och göra ingenting.

 

Just därför har jag en plan som räcker under de närmsta 6 åren. Jag ska när jag flyttar hem igen, gå Svenska Kyrkans Grundkurs i Älvsbyn i 16 veckor. Från augusti till december. Sedan drar jag nästa januari eller februari till Afrika, Tanzania. Hur länge jag stannar där vet jag inte, minimum 3 månader. Jag kan inte sitta i mitt underbara Sverige(Irland atm) och hoppas att världen ska förändras utan min hjälp. Jag vill vara en del i allt hjälpande, jag vill se med egna ögon vad som behövs, vad jag kan göra. Jag vill vara en del till att världens ska bli en bättre plats.

 

Sen när jag kommer tillbaka flyttar jag in med Ida i Umeå, pluggar till diakon, präst eller församlings pedagog, vad det nu blir, diakon tror jag mest på, men iallafall. När jag väl är utbildad och klar så åker jag nog vidare, nånstans i några månader till, kommer tillbaka, sen åka iväg nån annastans, Sydamerika, Etiopien etc etc, var det än behövs . Men mitt första mål är Afrika.

 

Sedan min korta tid i Egypten fick jag upp ögonen ännu mera för världen, världens skönhet och mysterium, men också för ett lidande som finns, som vi inte ser, vi är så blinda med våra egna problem. Men det är inte heller bara människor i nöd som jag vill hjälpa, jag vill träffa mäniskor som delar med sig av sina liv, sina drömmar, sina mål. Jag vill lära mig den glädjen där rikedom inte är pengar, att rikedom är historier om andra människors liv, kärlek, hälsa, familj och vänner.

 

I den delen av världen där jag lever så ser vi inte den lika enkelt, att framgång i livet har med pengar att göra, ingen kan vara lycklig utan pengar. Kretsar bara vårt liv kring pengar och material? Den som har mest är lyckligast? Det är inget jag vill vara en del av, jag vill inte vara en del av en värld där vi ser pengar som rikedom. Jag vill vara del av en värld av rikedom av berättelser, kärlek och vänner. Jag vill vara rik av att älska människor.

 

Jag har en passion om man kan uttrycka sig så, för människors känslor, för människors beteende, för människors hjälp och behov. Jag vet att jag har en plats i den kretsen, jag vet att jag har en uppgift, annars skulle jag inte vara jag. Jag vet att Svenska kyrkan uppfyller alla mina mål för att göra mitt liv lyckligt. Jag kommer får arbeta med varje dag det jag vill, det jag älskar, det jag brinner för. Människor, människor som behöver en stärkande hand, som kan lära mig minst lika mycket av dom, om inte mer.

 

Så länge jag andas kommer jag inte ge upp, jag ska kämpa för dom som vill att jag ska kämpa. Så den dagen jag tar mitt sista andetag vet jag att jag var med och försökte göra världen till en bättre plats.

 

//Ichigo

Jaa tyvär har jag en ganska för slapp tillvaro vilket gör att jag inte har mycket att blogga om, och därför denna dåliga uppdateringen.

 

Det är inte allt för mycket som händer just nu faktiskt. Pga av de snöoväder och stormar som slår mot Irland just nu gör att barnen är hemma från skolan. Vägarna är för farliga och det är för många barn som bor för långt bort från skolan och behöver skjuts dit. Detta är det värsta snöoväder som har drabbat Irland på 20 år. Hur kommer det sig att alla orkaner, översvämningar och snöoväder som tydligen är det värsta som hänt de senaste 30 år, händer då jag är här??

 

Well, inte mycket att göra åt förutom att vara ute så lite som möjligt och hålla sig varm. Och på tal om varm så fick jag en sprillans ny fleece pyamas av Karen idag. Rosa och grön. Jag vet inte om hon såg min gamla i soptunnan förra veckan då den sprack upp över allt och tyget gjorde det omöjligt att laga. Det var iallafall väldigt uppskattat eftersom jag oftast går runt och fryser i denna fuktiga kyla. Så jag har gått runt och myst i den hela kvällen, såååå varm och mysig.

 

Jag träffade föresten upp mina tyska flickor Svenja och Heidi på samma vanliga pub, The Kings Head, under lördagskvällen. Vi tog en öl och satt i typ 2 h och pratade om Twilight, klagade över att irlänska killar inte ser bra ut då Svenja verkar söka sig en, om vår hemmavistelse på varsitt håll och träffade upp en ny tysk au pair som var lite virrig och fumlig men väldigt trevlig. Men jag började gäspa som en tok trots att jag sovit fram till lunch tid. Jag kände att min förkylning inte släppt än och då klockan slog 2345 så tackade jag för mig, gav tjejerna en kram och sa vi skulle mötas upp nästa helg istället och vila upp oss tills dess. Heidi var också galet förkyld så dom gick bara 10 miunter efter mig fick jag veta av Svenja sen.

 

Så ingen ridning blev av i helgen heller då vägarna är som is och då är väl inte heller skogsvägarna nå mycket mer att hurra för.

 

Jag stängde in mig på mitt rum större delen av dagen (söndag) då barnen inte var hemma och Karl och Karen åkt till ett gym dom joinat. Ska nog följa med dom dit nästa söndag eller nåå om min förkylning släppt, skulle vara skönt att börja och simma igen. Saknar det. Men jaa, jag har legat och hostat lugorna ur mig istället med lite film och lite bokläsning. Åt rosted duck till middag vilket var guuuuudomligt gott alltså, helt galet!

 

Nåja, du borde jag sova, imorgon börjar jobbet igen trots att vi inte behöver stiga upp tidigt, ännu en vecka av sovmorgon. Jag klagar inte på det, men ska bli skönt att få in en bra rutin när väl barnen börjar om skolan.

 

OCH min kamera laddare blev kvar i Sverige fick jag bekräftat så inga bilder kommer upp på ett tag :/

 

Puss kram

 

Ichigo

Dumhets-testet

(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
(x) du har gått in i en glasdörr
( ) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(x) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(x) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
( ) du testade precis om du klarade det
(x) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(x) ditt hår är/har varit blont
(x) folk har kallat dig långsam
( ) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger (råkat?)
(x) du har nån gång somnat på en lektion
(x) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
( ) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
(x) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
( ) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
( ) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(x) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(x) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
(x) du råkar göra sönder väldigt många saker
(x) du har trillat av stolen då den stått helt still
(X) du använder ordet "saken är den" väldigt många gånger om dagen

18 eller mindre betyder att du inte är dum.

 

Min summa: 14

 

Vad är din??

 

Jag har väldigt tråkigt ikväll... ska lanske läsa om 3dje boken av Twilight sagan.. har inte bestämt mig än.. uhm... Joo gör det nu..

 

Puss kram

Så är det här min egna kyrkstuga som jag köpte sommaren 2009:

 

 

bygges på 1700-talet, så den är dryga 300 år gammal. Sen sitter inte ihop med någon annan stuga trots att det ser ut så, men nej, den står där helst själv och underbart ljuvlig. Jag är så glad att jag köpte den. Mitt bästa köp någonsin!

 

Och jag är mest troligt den yngsta kyrkstuge ägaren också.

Jupp, jag är såld.. Jag sa redan för ett år sen att jag aldrig skulle se Twilight filmen efter den hysteriska hysterin. Och jag gjorde banne mig ett bra jobb med att unvika sånna filmer om jag känner för det. Men då kom jag till Irland där barnen var och är desperat i böckerna och filmerna. Så efter typ 4 månaders tjat från deras sida så såg jag Twilight filmen, gillade den ganska mycket. Men jag står fortfarande vid att, visst den är bra gjord, men inget utöver det vanliga vi ser idag i "Hollywood" filmer. Jag gillade storyn väldigt mycket faktiskt redan då.

 

Jag såg filmen en andra gång för att förstå den ännu bättre och analysera den. Jag kände mer och mer att filmen hade något bra och hittade en ovanligt bra kvalla på en streamad version på New Moon, forts alltså och såg den. Då blev jag ännu mera såld i hur bra skådespelarna var i sina roller. Sedan övervägde jag att läsa böckerna. Jag började smygläsa första boken på engelska men gav snabbt upp då jag visste att jag skulle tappa intresse eftersom jag inte är bäst i världen på att läsa på engelska. Men min bror gav mig tre böcker av sagan i julklapp på svenska, jag tittade mest på dom, jag var ju jätteglad då jag önskat mig dom men funderade lite när jag skulle läsa dom egentligen.

 

Jag är inte nån som alltid har en bok i väskan och drar upp och läser när jag blir uttråkad. Allra minst gillar jag fantasy eller vad man nu ska klassa dessa böcker i. Om jag hittar en bok jag verkligen tycker om så sträckläser jag den och hamnar i min egna värld i några dagar, men oftast är det verklighets baserade berättelser som tex "Pojken som kallades det" eller "De oskuldsfulla", ju mer tragiska, ju bättre..

 

Jag tog på söndag eftermiddag upp första boken av Twilight "Om jag kunde drömma" på flyget till Dublin då jag packat den i handbagaget utifall att.. Jag läste och läste och då jag väl skulle av planet blev jag irriterad att det tog en ca 30 min innan jag fick läsa igen. Jag fortsatte och läsa, när jag kom tillbaka till huset åt jag lite grann och pratade med familjen som välkomnade mig hem och sen in på rummet och läsa igen..

 

Jag läste ut första boken dagen efter, packade upp bok nummer två "När jag hör din röst" (New Moon), läste ut, tog upp tredje boken "Ljudet av ditt hjärta" läste ut nu ikväll.. den fjärde boken är påväg med posten så den kommer nästa vecka..

 

Jag fucking älskar böckerna, jag har inte alls kunnat slita mig, jag har legat långt in till nästa morgon och läst böckerna. Jag har då inte somnat före 0400-tiden under veckan och därför inte bloggat, jag har helt enkelt inte haft tid:P

 

Och en annan sak är att jag inser nu hur jäkla duktiga skådespelarna spelar sina rollar. Dom är äckligt duktiga alltså..

 

 

Jupp jag är så såld så det finns inget slut, det är då en sak som är säker..

 

 

I övrigt har veckan passerat stilla och lungt, barnen har haft lov och de vuxna jobbat. Jag och barnen ahr tagit rejäla sovmornar hela veckan så jag har inget att klaga över =)

 

Nu ska jag dock få min skivspelare i datorn att fungera då den inte alls verkar hitta skivorn jag stopar in..

 

Puss kram och gonatt!

 

//Ichigo

Yes, då var min semester över och jobb och bloggande börjar om med ett nytt år.

Så, vad är era nyårslöften?

Jag har några men tänker inte säga dom, bara min hemlighet;).

 

Min hemmavistelse har varit frukansvärt stressig och att varva ner som först var min tanke, jaa det hände aldrig. Jag har nog inte varit så här stressad sen skoltiden. Jag menar, ni slet verkligen i mig och många av er som jag inte hann träffa var det en enorm irritation från. Sedan var det knappt jag ändå hann träffa dom jag träffade, men det har verkligen varit full rulle redan sedan kväll ett och många sena nätter. Tror inte jag har somnat före midnatt sen jag kom hem. Men men, jag kunde jag sagt nej eller hur?

 

Men för er som varit så irriterade måste jag också påpeka en sak, det är juletid, mycket helgdagar som SKA spenderas med familj och nära och kära, så jag tänker inte ha dåligt samvete, jag hann helt enkelt inte fast jag verkligen har försökt få in dom flesta. På många håll sa jag tyvärr nej till, något som för många är ovanligt för er. Jag är en sådan som alltid säger ja, oavsätt hur trött, sliten eller stressad jag är, just för att jag vill försöka ge mitt bästa till mina vänner. Så behöver dom mig, så ställer jag upp. Men äntligen så har verkligheten hunnit ikapp mig och säger att "Matilda, du måste ha din egna tid också för att fungera!!" vilket jag märkt är så sant så.

 

När jag kom tillbaka till Luleå över jul så kände jag en enorm glädje, en glädje över att vara hemma, träffa mina vänner och familj. Men, jag har också känt mig kvävd, jag får ingen luft och jag är mer sliten nu än vad jag var när jag kom. Med all stress, sena kvällar, konstant upptagen så fick jag ett litet psykbryt i min lägenhet och bara grinade och frågade mig själv hur jag skulle hinna allt.

 

Nu låter det verkligen som jag hatar er, det gör jag inte, jag är ändå glad att jag hann med så många som jag hann med och att jag fick träffa er och ha det så sjukt galet kul och mysigt. Ni förgyllde ändå min korta tid hemma med massa nya trevliga minnen. Dock så måste ni kanske till mars också förstå om jag säger nej, och behöver min egen tid, att varva ner.

 

Nåja, nu sitter jag här i mitt gamla rum i byn, päronen sover och brorsan sitter och spelar CS på nedervåningen. Jag känner mig trygg och säker just nu. Min hund ligger intill mig och ger mig en blick som säger att han förstår var som ska hända imorgon men han vet också att jag kommer tillbaka. Nåja, mina 12 dagar av semester och Sverige är över, imorgon förmiddag bär det av tillbaka till Irland, tillbaka till familjen och barnen. Jag har lite blandade känslor omkring det men just nu överväger allt det fina i det. Jag saknar faktiskt mitt Irland.

 

Jag har bott borta i snart ett halvår, det är en ganska lång tid, även om det inte känt så särskillt länge. Men jag har fått lite mera syn på saker och ting, jag uppskattar vad jag har på ett annat sätt. Jag har väl alltid känt att jag är väldigt mån om var jag kommer ifrån, nu känner jag bara det starkare. Det låter kanske löjligt, men jag är stolt över att kalla mig Norrlänning, jag är stolt över att säga att jag bor i Norrbotten, Lappland. Vi är ett speciellt folkslag, så enkelt är det bara. Man måste träffa oss för att förstå. =)

 

Fast jag är bara 20 år gammal, så har jag hunnit med en hel del, saker i mitt liv står aldrig still. Många otroligt svåra stunder, sånna där man nått botten och då egentligen inget kan gå mer sämre, eller de fina stunder jag haft, då livet varit lika högt som himmlen. Jag ser saker med andra ögon nu än vad jag gjort tidigare, mitt halvår på Irland har gjort mycket bra för mig på alla sätt och vis även om det varit tufft många gånger. Jag känner mig på nått sätt inte lika fäst vid mitt hem, eller jaa, jag känner mig mera fri, även om jag vill vara där. Men jag känner mig inte längre lika låst och fastbunden. Men jag känner att det är mycket av mitt gamla liv jag fått bearbeta, som jag kan lägga bakom mig, vilken är en enorm lättnad för mitt hjärta.

 

Jag har tagit ett stort seg i mitt liv. Även om många av er tänker att "det har ni också gjort, det gör alla, hon är inget speciallfall", så det inte de det handlar om. Det handlar om att jag personligen har tagit mitt stora steg till att bli en vuxen människa. Det är en förändring som sker hos mig, och en förändring behöver inte betyda något dåligt, utan någonting bra. Det behöver inte betyda hela ens personlighet förändras på en gång, man är samma person, bara lite nya synvinklar.

 

Nu har jag drygt halva tiden kvar på Irland och jag hoppas jag förändras och utecklas ännu mera.

 

 

Nåja, imorgon bär det av tillbaka "hem", Irland har verkligen blivit mitt andra hem, jag älskar Irland för dess skönhet och folkslag. Måste erkänna att jag saknar min säng där borta, hehe.  Men jag återvänder i Mars månad från den 5:te till den 14:de. Kommer dock spendera så mycket tid jag kan i Tärnaby då med familjen, och bara koppla av och köra skoter och ha det massa gött. Men ska ändå försöka träffa er jag inte hann med denna gång tills nästa gång.

 

Nåja, hej då mitt kära lilla Luleå, vi ses om 2 månader! Och till mina underbara vänner, jag saknar er redan och hoppas ni får en god fortsättning.

 

Jag hoppas nu inte ni har dåligtsamvete över det jag skrev tidigare, jag har inte det, det var bara synd jag inte hade mera tid.

 

Lots of love,

Yours only, Ichigo.

 

Jag bjuder på en söt bild från nyår, söta Nils, söta jag och söta Maria!
P.S. Jag trodde det skulle vara en flumdum bild, så jag är den enda som posar som nån silikonläpp haha!D.S.