Ichigo Goes Irish

Yes, då var min semester över och jobb och bloggande börjar om med ett nytt år.

Så, vad är era nyårslöften?

Jag har några men tänker inte säga dom, bara min hemlighet;).

Min hemmavistelse har varit frukansvärt stressig och att varva ner som först var min tanke, jaa det hände aldrig. Jag har nog inte varit så här stressad sen skoltiden. Jag menar, ni slet verkligen i mig och många av er som jag inte hann träffa var det en enorm irritation från. Sedan var det knappt jag ändå hann träffa dom jag träffade, men det har verkligen varit full rulle redan sedan kväll ett och många sena nätter. Tror inte jag har somnat före midnatt sen jag kom hem. Men men, jag kunde jag sagt nej eller hur?

Men för er som varit så irriterade måste jag också påpeka en sak, det är juletid, mycket helgdagar som SKA spenderas med familj och nära och kära, så jag tänker inte ha dåligt samvete, jag hann helt enkelt inte fast jag verkligen har försökt få in dom flesta. På många håll sa jag tyvärr nej till, något som för många är ovanligt för er. Jag är en sådan som alltid säger ja, oavsätt hur trött, sliten eller stressad jag är, just för att jag vill försöka ge mitt bästa till mina vänner. Så behöver dom mig, så ställer jag upp. Men äntligen så har verkligheten hunnit ikapp mig och säger att "Matilda, du måste ha din egna tid också för att fungera!!" vilket jag märkt är så sant så.

När jag kom tillbaka till Luleå över jul så kände jag en enorm glädje, en glädje över att vara hemma, träffa mina vänner och familj. Men, jag har också känt mig kvävd, jag får ingen luft och jag är mer sliten nu än vad jag var när jag kom. Med all stress, sena kvällar, konstant upptagen så fick jag ett litet psykbryt i min lägenhet och bara grinade och frågade mig själv hur jag skulle hinna allt.

Nu låter det verkligen som jag hatar er, det gör jag inte, jag är ändå glad att jag hann med så många som jag hann med och att jag fick träffa er och ha det så sjukt galet kul och mysigt. Ni förgyllde ändå min korta tid hemma med massa nya trevliga minnen. Dock så måste ni kanske till mars också förstå om jag säger nej, och behöver min egen tid, att varva ner.

Nåja, nu sitter jag här i mitt gamla rum i byn, päronen sover och brorsan sitter och spelar CS på nedervåningen. Jag känner mig trygg och säker just nu. Min hund ligger intill mig och ger mig en blick som säger att han förstår var som ska hända imorgon men han vet också att jag kommer tillbaka. Nåja, mina 12 dagar av semester och Sverige är över, imorgon förmiddag bär det av tillbaka till Irland, tillbaka till familjen och barnen. Jag har lite blandade känslor omkring det men just nu överväger allt det fina i det. Jag saknar faktiskt mitt Irland.

Jag har bott borta i snart ett halvår, det är en ganska lång tid, även om det inte känt så särskillt länge. Men jag har fått lite mera syn på saker och ting, jag uppskattar vad jag har på ett annat sätt. Jag har väl alltid känt att jag är väldigt mån om var jag kommer ifrån, nu känner jag bara det starkare. Det låter kanske löjligt, men jag är stolt över att kalla mig Norrlänning, jag är stolt över att säga att jag bor i Norrbotten, Lappland. Vi är ett speciellt folkslag, så enkelt är det bara. Man måste träffa oss för att förstå. =)

Fast jag är bara 20 år gammal, så har jag hunnit med en hel del, saker i mitt liv står aldrig still. Många otroligt svåra stunder, sånna där man nått botten och då egentligen inget kan gå mer sämre, eller de fina stunder jag haft, då livet varit lika högt som himmlen. Jag ser saker med andra ögon nu än vad jag gjort tidigare, mitt halvår på Irland har gjort mycket bra för mig på alla sätt och vis även om det varit tufft många gånger. Jag känner mig på nått sätt inte lika fäst vid mitt hem, eller jaa, jag känner mig mera fri, även om jag vill vara där. Men jag känner mig inte längre lika låst och fastbunden. Men jag känner att det är mycket av mitt gamla liv jag fått bearbeta, som jag kan lägga bakom mig, vilken är en enorm lättnad för mitt hjärta.

Jag har tagit ett stort seg i mitt liv. Även om många av er tänker att "det har ni också gjort, det gör alla, hon är inget speciallfall", så det inte de det handlar om. Det handlar om att jag personligen har tagit mitt stora steg till att bli en vuxen människa. Det är en förändring som sker hos mig, och en förändring behöver inte betyda något dåligt, utan någonting bra. Det behöver inte betyda hela ens personlighet förändras på en gång, man är samma person, bara lite nya synvinklar.

Nu har jag drygt halva tiden kvar på Irland och jag hoppas jag förändras och utecklas ännu mera.

Nåja, imorgon bär det av tillbaka "hem", Irland har verkligen blivit mitt andra hem, jag älskar Irland för dess skönhet och folkslag. Måste erkänna att jag saknar min säng där borta, hehe.  Men jag återvänder i Mars månad från den 5:te till den 14:de. Kommer dock spendera så mycket tid jag kan i Tärnaby då med familjen, och bara koppla av och köra skoter och ha det massa gött. Men ska ändå försöka träffa er jag inte hann med denna gång tills nästa gång.

Nåja, hej då mitt kära lilla Luleå, vi ses om 2 månader! Och till mina underbara vänner, jag saknar er redan och hoppas ni får en god fortsättning.

Jag hoppas nu inte ni har dåligtsamvete över det jag skrev tidigare, jag har inte det, det var bara synd jag inte hade mera tid.

Lots of love,

Yours only, Ichigo.

Jag bjuder på en söt bild från nyår, söta Nils, söta jag och söta Maria!
P.S. Jag trodde det skulle vara en flumdum bild, så jag är den enda som posar som nån silikonläpp haha!D.S.