Ichigo Goes Irish

Sommaren har kommit igång på allvar, även här på Irland!

Jag längtar efter att få komma hem nu till mitt älskade Sverige. Det ska bli så spännande att se alla igen, höra vad ni alla har gjort. Det är många av er som jag knappt nästan inte alls har sett på ett år och jag längtar efter er så!

Jag längtar efter svenskmat, mina vänner, min lilla Nozz, min familj, Luleå, min kyrkstuga, ICA, mjukglass, ja listan är lång på vad jag verkligen saknar hemma!

Snart är jag hemma..

Jag har påbörjat mitt avsked till Irland nu, jag inser att det är inte mycket kvar av min resa. Två veckor kvar drygt.

Irland har blivit ett hem för mig. Irland är ett speciellt land, med mycket intressanta människor, spännande musik, mat och kultur. Jag har alltid blivit välkommnad med öppna armar hos människor här, folk har alltid varit så vänliga och jag har alltid känt mig som en i gänget.

När jag ibland åkt taxi så har 70% av chaffisarna trot jag varit från Irland just för att min engelska dialekt har fått så mycket smak the irish! Det har varit väldigt roligt att höra =)

Och mina lördagar i stallet då jag och Colum går lös med allt prat om allt möjligt samtidigt som vi tagit det mest galna ridturer med hästarna. Jag har aldrig haft så kul att rida med någon, Colum har varit lite showoff ibland, men han är en härlig kille med mycket humor och historier. Han är en av dom bästa ryttarna jag någonsin träffat på och han har blivit en kompis för mig. Hästen Guiness, oj, den hästen kommer jag att sakna så mycket. Han är en stor svart go Irish Cob med mycket roliga ideér som vet hur man har kul och hur man ska överraska sin ryttare på bästa sätt. Jag önskar att jag en dag kan hitta en häst som Guiness.

Jag kommer sakna min irländska familj, så frukansvärt mycket, vi har blivit så nära varandra nu speciellt på sistone. Barnens små galna ideér och små trix. Jag kommer sakna barnen så mycket... Dom har blivit lite av de små syskon jag aldrig fick men så ofta önskar jag hade.

Det är så mycket jag kommer att sakna, jag vet knappt hur jag ska få plats med allt.

Jag har vuxit så mycket under detta år, jag har verkligen hittat mig själv i vad jag vill göra i mitt liv. Jag är lycklig för det. Jag är så stolt över vad jag har gjort här, att jag lyckades.

Jag har aldrig haft mycket till självförtroende, aldrig tyckt mig vara duktigt på särskillt mycket saker, det är ingens fel egentligen, bara min syn på mig själv. Men nu efter ett år på Irland så känner jag bara, Jisses, jag klarade faktiskt detta, jag gjorde det. För er kanske det inte är en stor sak, men för mig är det en stor sak, något som fick mitt liv att kännas så otroligt mycket bättre, att få mycket mera självförtroende.

Så till sist, till er som trodde jag inte skulle klara det, SUCK IT!

Jag kom, jag såg, jag segrade!

Jag är så sjukt bra!

Peace out!

Matilda, the awesome one!