Ichigo Goes Irish

Jag ligger här i min säng och läser sista boken av Twilight-serien "Så länge vi båda andas" och lyssnar till till min vanliga blandning av lugna låtar med fiol/gitarr och piano musik. Så hittade jag denna och kunde inte låta bli att lägga ifrån mig boken och helt enkelt bara sluta mina ögon och lyssna. Jag njuter så frukansvärt mycket av sån här musik, det är som alla oros moment i världen bara försvinner och jag hittar mig själv, jag hittar mitt lugn, mitt hjärta. Jag kan bara le och det är som en film av minnen spelas i mitt huvud från folk jag älskar och tycker så mycket om.

Det kanske låter lite klyché men jaa, det är nog min verklighet det här. När jag lyssnar på sån här musik så blir jag också väldigt känslig, jag känner en sorg samtidigt, en sorg för de människor som behöver hjälp runt om i världen, som inte kan få sjukvård eller ett tak över huvudet. Människor som krigar för sitt land, för sin bakrund. Människor var anhöriga dött i strider, krigar för sina rättigheter som människa, rättigheter till ett liv, rättigheter över sin egna kropp och själ. Jag önskar jag kunde göra mer än det jag gör. Jag har många gånger sagt det, och jag säger det igen. Jag kan inte bara sitta hära, sitta hära och göra ingenting. Visst kan vi väl alla slänga en slant till välgörenhet lite då och då, men hur ofta tittar vi på de 20 kr och funderar vem som får den lilla del av dom pengarna? Hur mycket hjälpte det? Vem var han eller hon som fick hjälp av det lilla jag gav?

Jag kan inte sitta hära och göra ingenting.

Just därför har jag en plan som räcker under de närmsta 6 åren. Jag ska när jag flyttar hem igen, gå Svenska Kyrkans Grundkurs i Älvsbyn i 16 veckor. Från augusti till december. Sedan drar jag nästa januari eller februari till Afrika, Tanzania. Hur länge jag stannar där vet jag inte, minimum 3 månader. Jag kan inte sitta i mitt underbara Sverige(Irland atm) och hoppas att världen ska förändras utan min hjälp. Jag vill vara en del i allt hjälpande, jag vill se med egna ögon vad som behövs, vad jag kan göra. Jag vill vara en del till att världens ska bli en bättre plats.

Sen när jag kommer tillbaka flyttar jag in med Ida i Umeå, pluggar till diakon, präst eller församlings pedagog, vad det nu blir, diakon tror jag mest på, men iallafall. När jag väl är utbildad och klar så åker jag nog vidare, nånstans i några månader till, kommer tillbaka, sen åka iväg nån annastans, Sydamerika, Etiopien etc etc, var det än behövs . Men mitt första mål är Afrika.

Sedan min korta tid i Egypten fick jag upp ögonen ännu mera för världen, världens skönhet och mysterium, men också för ett lidande som finns, som vi inte ser, vi är så blinda med våra egna problem. Men det är inte heller bara människor i nöd som jag vill hjälpa, jag vill träffa mäniskor som delar med sig av sina liv, sina drömmar, sina mål. Jag vill lära mig den glädjen där rikedom inte är pengar, att rikedom är historier om andra människors liv, kärlek, hälsa, familj och vänner.

I den delen av världen där jag lever så ser vi inte den lika enkelt, att framgång i livet har med pengar att göra, ingen kan vara lycklig utan pengar. Kretsar bara vårt liv kring pengar och material? Den som har mest är lyckligast? Det är inget jag vill vara en del av, jag vill inte vara en del av en värld där vi ser pengar som rikedom. Jag vill vara del av en värld av rikedom av berättelser, kärlek och vänner. Jag vill vara rik av att älska människor.

Jag har en passion om man kan uttrycka sig så, för människors känslor, för människors beteende, för människors hjälp och behov. Jag vet att jag har en plats i den kretsen, jag vet att jag har en uppgift, annars skulle jag inte vara jag. Jag vet att Svenska kyrkan uppfyller alla mina mål för att göra mitt liv lyckligt. Jag kommer får arbeta med varje dag det jag vill, det jag älskar, det jag brinner för. Människor, människor som behöver en stärkande hand, som kan lära mig minst lika mycket av dom, om inte mer.

Så länge jag andas kommer jag inte ge upp, jag ska kämpa för dom som vill att jag ska kämpa. Så den dagen jag tar mitt sista andetag vet jag att jag var med och försökte göra världen till en bättre plats.

//Ichigo