Övernaturligt.
Jag ligger i min säng och snokar runt på internet på forum och bloggar och det verkar som att många har lagt en viss fokus på övernaturliga händelser. Bland annat läste jag på Alex Schoulmans blogg om en händelse som hände när han var i Thailand över jul med sin fru och 6 månaders dotter.
Så började jag läsa en hel del av folk som gav komentarer i hans blogg om deras övernaturliga uppleverlser.
Som många av er vet så facineras jag mycket av det vi inte vet eller kan se, jag gillar mysteriet om det övernaturliga. Jag är en sådan person som hela mitt liv trott på det övernaturliga och har upplevt så mycket att jag tappade räkningen för länge sen.
Man brukar ju säga att barn har lättare att uppleva och se saker än vad vi vuxna kan, men för vissa vuxna stannar det kvar livet ut. Jag har hört många historer om barn som kunnat säga till sina föräldrar att någon släkting säger hälsar, som egentligen avled innan barnet i sig föddes. Jag kan inte minnas om jag någonsin gjorde nått sånt, det tror jag inte, iallafall inte att jag hälsade genom någon annan på så sätt. Men däremot vet jag att min morfar alltid varit i närheten av mig, speciellt när jag var liten. Min morfar dog långt innan jag föddes men det känns ändå som att jag alltid känt han hela mitt liv, som om jag vet hur han skulle reagera på olika saker. Jag ville alltid höra så mycket som möjligt från mormor om vem morfar var och andra släktingar, men då hon berättade om morfar så var det som att jag redan visste det. Samma sak när min mor ibland har berättat om min morfar Nils, så känns det som jag alltid känt honom, som om han funnits där, hjälpt mig upp när jag ramlat eller tröstat mig när jag var ledsen. Detta är inget jag tror jag delat med mig av någonsin..?
Samma sak när det gäller min farmor som jag heller aldrig hann träffa, hon har också funnits där på nått sätt och jag har alltid känt att jag liknar henne väldigt mycket, när pappa eller mamma har berättat om henne så är det som samma sak igen, det är som jag redan visste det utan att veta, vilket är lite kusligt på nått sätt.
Jag vet en gång, en sak som nästa skrämde mig, var att när jag och min familj var i Skottland så var vi påväg tillbaka till det B&B som vi bodde på, vi satt alla i bilen och pratade om vem som är släkt med vem i byn och så mitt i allt så säger min bror att han har ett minne som han aldrig upplevt och vi i bilen tittar konstigt på han. Viktor börjar berätta om ett minne han har och alltid haft av två unga personer, en man och en kvinna, i en lägenhet, sittande vid ett bord. Han beskirver kvinnan och mannen, han beskriver färgen på gardinerna i köksfönstret, han beskriver ganska mycket av köket. Jag vet att min mor och far bara tittade på varanda och utbrister att det var ju mammas och pappas lägenhet dom bodde i när dom flyttade ihop första gången. Och personerna Viktor beskrev var i själva verket mamma och pappa.. Och det här var långt innan Viktor och jag ens var påtänkta.
Jag minns också en gång då jag höll på att försova mig från bussen till skolan, båda mina föräldrar hade redan åkt till jobbet. Jag låg i min säng och hörde inte larmet då det kändes som att någon knuffade hårt i mig för att få mig att vakna. Jag var helt säker på att det var min mor eller far som skulle ha mig att vakna men när jag väl kom till medvetande så var ingen hemma och jag helt själv.
Jag vet att dryga 1 år efter att min 2åriga tremenning Natalie blev mördad så drömde jag om henne mycket under en period. Jag saknade henne så mycket, hon var lite av den lillasyster jag aldrig fick och jag var väldigt fäst vid henne. Och den första drömmen jag hade av henne så stog hon i brevid min säng och sa att hon mådde bra, att hon var hemma. Den drömmen skrämde mig aldrig utan gjorde bara att jag lättare kunde släppa min sorg över att hon var borta, i vetskap om att jag en dag får träffa henne igen.
Jag tror att vi kan se mer än vad vi kan, bara vi tror på det. Vi människor tror vi vet och kan så mycket, men om vi verkligen skulle öppna upp våra sinnen och fantasi skulle vi nog överraskas en hel del, och få mera svar på saker. Vissa kallar människor som har en förmåga att kunna känna av något vi inte ser eller komunisera med andra sidan som påhitt, synd, galenskap, uppmärksamhets sökande. Vissa kallar det en gåva från Gud, vissa säger att det finns en mening till varför vissa har förmågor och andra inte.
Jag vet inte vad jag ska klassa det som, jag vet verkligen inte om det är bra eller dåligt. Men jag är säker på att det existerar. Jag tror på älvor och troll, tomtar och magi, änglar och demoner, drakar och spöken. Gud skapade allt som har med oss människor, djur och växter att göra, och eftersom det är en del av oss måste det vara en del av Gud.
Vad tror du på? Skriv gärna vad du tror på. Jag är så otroligt nyfiken!
