We need to help!

2010-02-10 / 21:01:59
(Textningen är ihoptryckt, jag lyckas ej fixa detta!)
Jag satt och kollade in Underbaraclaras blogg som vanligt och såg för länge sen att hon skrivit om en canser sjuk pojke vid namn Gustav och om hans mamma Anna. Hon länkade även till deras egna bloggar och jag blev frukansvärt illamående när jag läste dom. Inte för att det var något dåligt egentligen, men det jag blev illamående av att se barn lida, barn och deras föräldrar förlorar tid med varandra. Barn som inte får vara barn och så ska man redan skiljas från denna värld.
Det är inte rättvist när barn dör, det gör frukansvärt ont. Och jag har själv erfarenhet av det.
Barn ska få vara barn, barn ska springa och leka, busa med sina syskon, sin mamma, pappa och vänner. Man ska baka pepparkakor på julen och plocka jordgubbar på sommaren.
Som barn ska man springa barfota i gräset och få gönska på kläderna. 
Men ska inte behöva sitta och tänka om när man ska dö, om det kommer göra ont, när blir den sista gången man ser sin familj eller får känna gräset kittla härligt under fötterna, eller äta snö fast man inte borde?
Det gör så ont i mig att jag bara vill gråta. Brevet jag lägger upp här nedan är ett brev från Britt-Marie Svahn, hon är verksamhetschef på Karolinska Universitets Sjukhuset i Stockholm. Hon gjorde ett massutskick till kända bloggare nyligen och så här står det:
Gustav är 12 år gammal och svårt sjuk i cancer. För ganska precis ett år sedan fick han och hans föräldrar reda på att han hade lymfom, lymfkörtelcancer. Han tillbringade sedan nästan fem hela månader på sjukhus innan han flyttas från Umeå till CAST-avdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset, i Huddinge, för benmärgstransplantation. Tiden efter transplantationen blev enormt jobbig.



I höstas startade Gustavs mamma Anna en insamling för att göra livet på CAST lite lättare.



På barn 3 i Umeå var det lyxigt med datorer kopplade till platta tv-apparater på varje rum som gjorde den trista tiden på sjukhus lite, lite lättare.



På CAST där man transplanteras är det fult och trist och tv:n är gammal och dålig. Det vore fint om Barncancerfonden kunde avsätta lite pengar även till CAST för att göra tiden där lite roligare. Lämna ett bidrag till nya tv-apparater, datorer och Wii- fit till CAST på Karolinska i Huddinge.



53 procent av alla barntransplantationer i Sverige görs på Cast.



När insamlingen nått sitt mål, 100 000 kronor, visade det sig att Barncancerfonden inte kan vika insamlade pengar åt så specifika mål. De nu närmare 145 000 kronorna som samlats in går istället till forskning. Även om en så pass stor summa säkerligen gör skillnad, tycker vi på Blog ‘Em Up att ursprungstanken – som ju garanterat ger en mer direkt effekt – är för bra för att ge upp. Vi vill dela med oss till de barn, och vuxna, som tillbringar så ofattbart tuff tid på CAST. Och vi vill göra det med Tv-spel.



Vi uppmanar därför alla våra läsare att skicka spel, konsoler, handkontroller – allt ni kan tänka er i Tv-spelsväg – till CAST i Huddinge. Märk paketet ”Tv-spelshjälp”.



Sprid ordet och dela med er av glädje till människor som verkligen behöver det.



Tack!



Skicka era gåvor till:
Britt-Marie Svahn
Verksamhetschef
CAST B 87
Karolinska Universitets Sjukhuset/Huddinge
141 86 Stockholm 



Märk paketet “Tv-spelshjälp”

Snälla, skänk nått, något litet kan betyda mer än ni tror. Jag själv ska fixa nått och skicka på måndag från Irland.
Om ni vill läsa Mamma Annas blogg så klicka här.
Om ni vill läsa Gustavs blogg så gör det här.
Vi kan inte göra allt, men vi kan göra nått för dom som behöver hjälp.
Det känns inte rättvist att barn ska behöva må dåligt och vara sjuka, många vänder sig till Gud och frågar varför? Om Gud nu är så god varför hjälper han inte dom som behöver hjälp? Ja jag tror att mycket ligger i vårt egna fria val, vi människor skapade detta över oss, men sen tror jag också att onskan är så stor i världen att den trycker till. Och Gud gör så gott han kan, men han har också en plan för oss alla, var och en. Även om vi inte förstår den nu så kommer vi göra det en dag. Jag vet inte om det är någon tröst för er, men det är iallafall en liten tröst för mig.
//Ichigo
Kommentarer!
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: