Dag 7
2009-09-04 / 23:33:35
Irland dag 7
Morgonen var kaos på hög nivå. Jag steg upp 0730 för att göra lunch åt barnen, i tro att Karen skulle visa mig vad jag skulle göra, men alla sov fortfarande… Konstigt, men började efter några minuter höra att folk började vakna till liv, jag ställde fram lite frukost till hela familjen och Karl kom först in i köket och åt lite flingor med mjölk och jag joinande han. Efter att jag ser barnen springer omkring så börjar jag fundera när jag egentligen ska göra deras lunch och vad de ska ha. Men de kommer in och jag gör irrning frukost till dom i alla fall, kände mig allmänt förvirrad.. Karen kommer inrusande och de verkar som att hon försovit sig och frågar om pastan är färdigkokad.. Jag tittar på henne med stora ögon och kändes som att mitt hjärta stannade, började fundera om hon sa nått om pasta igår men kom snabbt fram till att de hade hon inte gjort så jag såg väl ut som ett frågetecken..
Karl skulle tydligen säga till mig att börja koka pasta men han verkade som att han glömt de.
Så hon slog ner pasta och vatten i en panna relativt våldsamt och sen sprang hon iväg och ropade att jag skulle skära upp lite morötter. Så jag började skära upp morötter och kände att hennes enorma stress smittade av sig på mig vilket inte alls är bra för min del, kändes som jag gjorde allt fel.. Egentligen gjorde jag allt rätt, men jag hade väldigt svårt att förstå henne när hon pratade fortare än vanligt och jag hade världens hjärtklappning….
Nåja, de stressade omkring men de hann i tid och barnens lunch blev klar i tid. Irriterade mig en stund över att jag inte fått veta saker och ting i tid, speciellt då jag frågade om de kvällen innan och fick bara veta att så länge jag stiger upp i tid så skulle ho visa mig. Nåja, misstag händer så släppte de fort och när de åkte gick jag och la mig en stund till och tänkte ta tag i all tvätt vid 10 tiden.
Så jag somnade om en stund, steg sedan upp, gick och duschade och sen började jag men tvätten och städa toan och städa till barnens rum. Allt var klart vid 14 tiden så hade en timme ledigt innan barnen kom hem.
När de väl kom hem så blev de världens bråk mellan dom vad de skulle äta, pojken ville äta panncakes och flickan nudlar.. Försökte att få dom att lugna ner sig och sedan att vi skulle kompromissa. Vilket inte alls gick, de höll på att skrika på varandra i 40 minuter och under den tiden blev jag relativt less och sa ifrån på skarpen att nu fick de vara nog med deras skrik, de fick dom att lugna sig typ 5 min innan de bråkade igen. “Qwewa” sprang iväg och smsa Karl och frågade om vad de skulle äta och jag sa till henne att de är jag som bestämmer vilket fick henne att sura till totalt.
Nåja, de slutade med att jag halvt gav upp och jag kände mig lite hjälplös.. Jag är inte så duktig på att vara arg på barn och vara bestämd men jag antar att jag lär mig eftersom. De kom överrens på att de skulle äta nudlar och sen var de med de. Har en lite svart bok där jag skriver upp allt jag gör om dagarna och hur barnen beter sig. En bok för att Karen och Karl kan läsa i sedan och sedan kan ta upp med barnen om de är något speciellt.
Allen kom förbi, som är Karls systerson, 26 årig kille, väldigt trevlig i allmänhet men relativt tystlåten mot mig. Nåja, han lekte med Conal och “Qwewa” var ute och lekte men grann baren lite då och då. Jag blev lite uttråkad och gick till hennes rum när hon var där och hon visade mig att hon köpt en smink box i Cork. Hon tyckte att jag alltid sminkade mig så fint så hon bad mig om lite hjälp tips och råd när de kom till sminkning. Tyckte de var gulligt och visade henne olika färger som man kan kombinera, och hjälpte henne med att stoppa på ögonskugga. “Qwewa” har ett rätt hetsigt humör, men hon är väldigt mysig och gullig när man är själv med henne.
Conal kom inspringande utifrån och ropade på mig som en galning, trodde de hade hänt något men när han såg mig så springer han mot mig och kramar om mig och säger “I love you” och så fick jag en puss. Sedan sa att han han skulle spela Wii med Allen på övervåningen! Han är så söt, han är väldigt kelig och kärleksfull och Karen berättade tidigare för mig att han är väldigt kärväldig med sina au pairer eftersom han snabbt anser att de är en del av familjen. Så de är som mysigt att han ser mig så i alla fall.
Karl kom sedan hem och jag drog upp hela bråket om lunchen och rapporterade de. Vi pratade lite om vad jag skulle göra i sådan här situationer samtidigt som han visade hur man tillagade chilli con carne.
Karen kom också hem tids nog och medans middagen höll på att göras så tog vi alla ett snack om bråket om lunchen. Vilket kändes bra för mig, så barnen inte tror att bara för att jag är själv med dom så kommer jag inte att berätta vad som händer hemma. Utan de måste förstå att jag kommer vara en skvaller kärring för att jag måste, och för att jag vill de.
Efter middagen så gick jag in på mitt rum och skrev ett blogginlägg, Conal spelade Wii, “Qwewa” var ute och lekte och Karl diskade och såg på tv. Senare under kvällen gick jag in till Karl och visade lite bilder från var jag kom från, bilder från då jag var liten, från Måttsund, bilder på kompisar, bilder på min hund och lite annat roligt.
Sedan gick barnen och la sig, jag och Karl gick och sa god natt åt dom och sen gick Karl och skulle se på tv och jag gick och la mig.
I övrigt fick jag också veta att de har varit två inbrott i kvarteret jag bor på under dagen, jag märkte ingenting.. Men de kändes lite läskigt, jag menar, de kunde ju lika gärna kommit hit, och jag är ensam hemma om dagarna tills barnen kommer hem kl 1500.. Så mjaa..
Aja, puss och kyss!
Ichigo
Morgonen var kaos på hög nivå. Jag steg upp 0730 för att göra lunch åt barnen, i tro att Karen skulle visa mig vad jag skulle göra, men alla sov fortfarande… Konstigt, men började efter några minuter höra att folk började vakna till liv, jag ställde fram lite frukost till hela familjen och Karl kom först in i köket och åt lite flingor med mjölk och jag joinande han. Efter att jag ser barnen springer omkring så börjar jag fundera när jag egentligen ska göra deras lunch och vad de ska ha. Men de kommer in och jag gör irrning frukost till dom i alla fall, kände mig allmänt förvirrad.. Karen kommer inrusande och de verkar som att hon försovit sig och frågar om pastan är färdigkokad.. Jag tittar på henne med stora ögon och kändes som att mitt hjärta stannade, började fundera om hon sa nått om pasta igår men kom snabbt fram till att de hade hon inte gjort så jag såg väl ut som ett frågetecken..
Karl skulle tydligen säga till mig att börja koka pasta men han verkade som att han glömt de.
Så hon slog ner pasta och vatten i en panna relativt våldsamt och sen sprang hon iväg och ropade att jag skulle skära upp lite morötter. Så jag började skära upp morötter och kände att hennes enorma stress smittade av sig på mig vilket inte alls är bra för min del, kändes som jag gjorde allt fel.. Egentligen gjorde jag allt rätt, men jag hade väldigt svårt att förstå henne när hon pratade fortare än vanligt och jag hade världens hjärtklappning….
Nåja, de stressade omkring men de hann i tid och barnens lunch blev klar i tid. Irriterade mig en stund över att jag inte fått veta saker och ting i tid, speciellt då jag frågade om de kvällen innan och fick bara veta att så länge jag stiger upp i tid så skulle ho visa mig. Nåja, misstag händer så släppte de fort och när de åkte gick jag och la mig en stund till och tänkte ta tag i all tvätt vid 10 tiden.
Så jag somnade om en stund, steg sedan upp, gick och duschade och sen började jag men tvätten och städa toan och städa till barnens rum. Allt var klart vid 14 tiden så hade en timme ledigt innan barnen kom hem.
När de väl kom hem så blev de världens bråk mellan dom vad de skulle äta, pojken ville äta panncakes och flickan nudlar.. Försökte att få dom att lugna ner sig och sedan att vi skulle kompromissa. Vilket inte alls gick, de höll på att skrika på varandra i 40 minuter och under den tiden blev jag relativt less och sa ifrån på skarpen att nu fick de vara nog med deras skrik, de fick dom att lugna sig typ 5 min innan de bråkade igen. “Qwewa” sprang iväg och smsa Karl och frågade om vad de skulle äta och jag sa till henne att de är jag som bestämmer vilket fick henne att sura till totalt.
Nåja, de slutade med att jag halvt gav upp och jag kände mig lite hjälplös.. Jag är inte så duktig på att vara arg på barn och vara bestämd men jag antar att jag lär mig eftersom. De kom överrens på att de skulle äta nudlar och sen var de med de. Har en lite svart bok där jag skriver upp allt jag gör om dagarna och hur barnen beter sig. En bok för att Karen och Karl kan läsa i sedan och sedan kan ta upp med barnen om de är något speciellt.
Allen kom förbi, som är Karls systerson, 26 årig kille, väldigt trevlig i allmänhet men relativt tystlåten mot mig. Nåja, han lekte med Conal och “Qwewa” var ute och lekte men grann baren lite då och då. Jag blev lite uttråkad och gick till hennes rum när hon var där och hon visade mig att hon köpt en smink box i Cork. Hon tyckte att jag alltid sminkade mig så fint så hon bad mig om lite hjälp tips och råd när de kom till sminkning. Tyckte de var gulligt och visade henne olika färger som man kan kombinera, och hjälpte henne med att stoppa på ögonskugga. “Qwewa” har ett rätt hetsigt humör, men hon är väldigt mysig och gullig när man är själv med henne.
Conal kom inspringande utifrån och ropade på mig som en galning, trodde de hade hänt något men när han såg mig så springer han mot mig och kramar om mig och säger “I love you” och så fick jag en puss. Sedan sa att han han skulle spela Wii med Allen på övervåningen! Han är så söt, han är väldigt kelig och kärleksfull och Karen berättade tidigare för mig att han är väldigt kärväldig med sina au pairer eftersom han snabbt anser att de är en del av familjen. Så de är som mysigt att han ser mig så i alla fall.
Karl kom sedan hem och jag drog upp hela bråket om lunchen och rapporterade de. Vi pratade lite om vad jag skulle göra i sådan här situationer samtidigt som han visade hur man tillagade chilli con carne.
Karen kom också hem tids nog och medans middagen höll på att göras så tog vi alla ett snack om bråket om lunchen. Vilket kändes bra för mig, så barnen inte tror att bara för att jag är själv med dom så kommer jag inte att berätta vad som händer hemma. Utan de måste förstå att jag kommer vara en skvaller kärring för att jag måste, och för att jag vill de.
Efter middagen så gick jag in på mitt rum och skrev ett blogginlägg, Conal spelade Wii, “Qwewa” var ute och lekte och Karl diskade och såg på tv. Senare under kvällen gick jag in till Karl och visade lite bilder från var jag kom från, bilder från då jag var liten, från Måttsund, bilder på kompisar, bilder på min hund och lite annat roligt.
Sedan gick barnen och la sig, jag och Karl gick och sa god natt åt dom och sen gick Karl och skulle se på tv och jag gick och la mig.
I övrigt fick jag också veta att de har varit två inbrott i kvarteret jag bor på under dagen, jag märkte ingenting.. Men de kändes lite läskigt, jag menar, de kunde ju lika gärna kommit hit, och jag är ensam hemma om dagarna tills barnen kommer hem kl 1500.. Så mjaa..
Aja, puss och kyss!
Ichigo
Kommentarer!
