Dag 6
2009-09-04 / 23:32:43
Irland dag 6
Idag så steg jag upp vid 9:30 och Conal vid 10:30. Vi åt lite frukost och sedan gick jag och duschade och gjorde mig irrning. Vi skulle till ett Akvarium idag, och kolla in fiskar och hajar och lite annat.
Så vi satte oss på bussen och Conal sa till mig att de tar ungefär 15 minuter att åka buss, men efter typ 20 min frågade jag Conal som satt och spelade nå spel så tittade han sig omkring och tittade på mig och sa “uhm, I don‘t know where we are….” jag som aldrig åkt buss, knappt hittar här omkring än fick halvpanik och blev jättestressad. Conal gick fram till busschauffören och frågade om han skulle göra förbi dit vi skulle… De gjorde han inte.. *Ännu mera stressad och hjärtklappning*
Vi hoppade av inne i stan och gick runt där en stund innan vi tog den 5 km långa promenaden till Akvariumet. När vi gick där i stan så märkte jag hur den här staden har börjat växa på mig, jag gillar att bara gå runt, titta på människor, lyssna till gatumusiken, mesta dels irländsk folkmusik, alla sten hus.. De var som så mysigt och jag inser mer och mer att jag kommer nog att trivas här. Även om jag verkligen vill hem om kvällarna så har jag de ändå bra. Jag hade tur att komma till en sådan fin och mysig familj, de är alltid så trevliga, väldigt mån om att jag ska trivas och alltid frågar hur man mår och hur man har de.
Dock känns de lite som, att jag har misslyckats med de mesta jag har gjort i mitt liv *enligt min egna synvinkel* så de känns lite som när ska jag misslyckas med de här? Oh well de är min inre röst som spökar.. Och på tal om spöken, eller inte, men de är som att de blåser inne i huset när de blåser ute, dörren till köket har en tendens att öppna sig själv och stänga sig själv… Familjen har börjat låsa den dörren om natten så att den inte kan åka upp.. Askonstigt..
Nåja, jag och Conal gick den kända strandpromenaden, och sen så var vi äntligen framme. Vi betalde in oss och sen gick vi runt och tittade på olika slags krabbor, Conal fick hålla i en kungskrabba. Jag klappade en rocka för andra gången i mitt liv, och jag fick även klappa en haj *stolt*, sedan gick vi hålla i en sjöstjärna, ascoolt. =)
Vi tog sedan en väldigt sen lunch och sen ville Conal gå och simma i havet. Här i Galway så har folk en tradition/hobby att simma i havet så jag satt på en sten och kollade när Conal simmade och plaskade runt i vattnet och letade stenar..
Jag kände mig enormt stressad sedan innan och kände att jag inte hade gjort allt jag skulle göra innan de kom hem och ville gärna ta bussen hem, så jag frågade Conal när nästa buss gick och varifrån den gick och han ryckte på axlarna och sa typ, “I don‘t know”.. WEEEE! Tänkte jag, jag har ju själv inte den blekaste aning. Och förutom stressen så kände jag också att min förkylning blev värre när vi var ute och gick i de blåsiga vädret och blev mer och mer hängig. Kom till insikt att min feber var tillbaka.. Conal ville låna min telefon och ringa till Karen och de bestämde att hon skulle hämta oss eftersom hon slutade jobba drygt en timme senare. Så Conal sprang runt bland alla stenar och hoppade i havet, och jag satt och kände mig allmänt yr och spyfärdig..
Tillslut så bestämde vi oss för att gå därifrån och köpa en glass i väntan på Karen.. Vi gick mot glassshopen innan Conal kom på att “We haven‘t kick the wall yet! We need to do that!!” Borta som jag var fattade jag ingenting men vi vände om och gick för att sparka i muren. Tydligen så är de en tradition att när man gått denna strandpromenad så ska man kicka i muren en gång för att visa att man gått turen.. Nåja, vi började gå mot glass shoppen igen och Conal fick sin efterlängtade glass.
Karen ringde och sa att on var vid “The black pire”(Badstället) så vi gick dit. Väl i bilen körde vi hem barnens mormor också eftersom hon och “Qwewa” hade blivit hämtade från busstationen. Vi började färden hem och jag sa åt Karen vilka saker jag inte gjort, vilket var att plasta in barnens böcker till skolan. Hon sa att de gjorde ingenting och kanske var de lika bra att barnen gjorde de själva, jag kände också att jag mådde hela tiden sämre och frågade om de var okey om jag skippade middagen..
Väl hemma igen så tog jag mig en kopp te och gick sedan och la mig. De andra gjorde middag och Karen och Karl gick på en promenad. Stängde in mig resten av kvällen på rummet och smsade till Hanna och Linn att jag ville kramas! Puss och kyss och sov gott! Ichigo
Idag så steg jag upp vid 9:30 och Conal vid 10:30. Vi åt lite frukost och sedan gick jag och duschade och gjorde mig irrning. Vi skulle till ett Akvarium idag, och kolla in fiskar och hajar och lite annat.
Så vi satte oss på bussen och Conal sa till mig att de tar ungefär 15 minuter att åka buss, men efter typ 20 min frågade jag Conal som satt och spelade nå spel så tittade han sig omkring och tittade på mig och sa “uhm, I don‘t know where we are….” jag som aldrig åkt buss, knappt hittar här omkring än fick halvpanik och blev jättestressad. Conal gick fram till busschauffören och frågade om han skulle göra förbi dit vi skulle… De gjorde han inte.. *Ännu mera stressad och hjärtklappning*
Vi hoppade av inne i stan och gick runt där en stund innan vi tog den 5 km långa promenaden till Akvariumet. När vi gick där i stan så märkte jag hur den här staden har börjat växa på mig, jag gillar att bara gå runt, titta på människor, lyssna till gatumusiken, mesta dels irländsk folkmusik, alla sten hus.. De var som så mysigt och jag inser mer och mer att jag kommer nog att trivas här. Även om jag verkligen vill hem om kvällarna så har jag de ändå bra. Jag hade tur att komma till en sådan fin och mysig familj, de är alltid så trevliga, väldigt mån om att jag ska trivas och alltid frågar hur man mår och hur man har de.
Dock känns de lite som, att jag har misslyckats med de mesta jag har gjort i mitt liv *enligt min egna synvinkel* så de känns lite som när ska jag misslyckas med de här? Oh well de är min inre röst som spökar.. Och på tal om spöken, eller inte, men de är som att de blåser inne i huset när de blåser ute, dörren till köket har en tendens att öppna sig själv och stänga sig själv… Familjen har börjat låsa den dörren om natten så att den inte kan åka upp.. Askonstigt..
Nåja, jag och Conal gick den kända strandpromenaden, och sen så var vi äntligen framme. Vi betalde in oss och sen gick vi runt och tittade på olika slags krabbor, Conal fick hålla i en kungskrabba. Jag klappade en rocka för andra gången i mitt liv, och jag fick även klappa en haj *stolt*, sedan gick vi hålla i en sjöstjärna, ascoolt. =)
Vi tog sedan en väldigt sen lunch och sen ville Conal gå och simma i havet. Här i Galway så har folk en tradition/hobby att simma i havet så jag satt på en sten och kollade när Conal simmade och plaskade runt i vattnet och letade stenar..
Jag kände mig enormt stressad sedan innan och kände att jag inte hade gjort allt jag skulle göra innan de kom hem och ville gärna ta bussen hem, så jag frågade Conal när nästa buss gick och varifrån den gick och han ryckte på axlarna och sa typ, “I don‘t know”.. WEEEE! Tänkte jag, jag har ju själv inte den blekaste aning. Och förutom stressen så kände jag också att min förkylning blev värre när vi var ute och gick i de blåsiga vädret och blev mer och mer hängig. Kom till insikt att min feber var tillbaka.. Conal ville låna min telefon och ringa till Karen och de bestämde att hon skulle hämta oss eftersom hon slutade jobba drygt en timme senare. Så Conal sprang runt bland alla stenar och hoppade i havet, och jag satt och kände mig allmänt yr och spyfärdig..
Tillslut så bestämde vi oss för att gå därifrån och köpa en glass i väntan på Karen.. Vi gick mot glassshopen innan Conal kom på att “We haven‘t kick the wall yet! We need to do that!!” Borta som jag var fattade jag ingenting men vi vände om och gick för att sparka i muren. Tydligen så är de en tradition att när man gått denna strandpromenad så ska man kicka i muren en gång för att visa att man gått turen.. Nåja, vi började gå mot glass shoppen igen och Conal fick sin efterlängtade glass.
Karen ringde och sa att on var vid “The black pire”(Badstället) så vi gick dit. Väl i bilen körde vi hem barnens mormor också eftersom hon och “Qwewa” hade blivit hämtade från busstationen. Vi började färden hem och jag sa åt Karen vilka saker jag inte gjort, vilket var att plasta in barnens böcker till skolan. Hon sa att de gjorde ingenting och kanske var de lika bra att barnen gjorde de själva, jag kände också att jag mådde hela tiden sämre och frågade om de var okey om jag skippade middagen..
Väl hemma igen så tog jag mig en kopp te och gick sedan och la mig. De andra gjorde middag och Karen och Karl gick på en promenad. Stängde in mig resten av kvällen på rummet och smsade till Hanna och Linn att jag ville kramas! Puss och kyss och sov gott! Ichigo
Kommentarer!
