Dag 11
2009-09-04 / 23:37:47
Irland dag 11
Well idag var en bättre dag igår, tänker inte säga vad som var igår, hade i alla fall inget med familjen här att göra. Jag steg upp med och gjorde i ordning skollunchen åt barnen, väckte upp dom, de klädde på sig, åt frukost, sen skickade jag iväg dom till bussen. De var ganska bråkiga mot varandra barnen så tänkte att de skulle bli världens grej när de kom hem.
Men de vuxna åkte före barnen till sina jobb och jag blev till slut ensam i huset. Jag började tvätta och i väntan på tvätten så sopade jag golvet, fixade till barnens rum och såg på Disney Channel. När första tvätten/torktumlingen var klar så strök jag lite och la personernas kläder på respektive säng som jag fått order om att göra ;).
“Qwewa” har en tendens att testa mina gränser och för några dagar sen så sa hon att hon ville visa mig var jag skulle stoppa hennes kläder i hennes garderob. Hehe, stackars liten, hon ville väl inte göra de själv, så halvvägs till hennes rum så sa jag åt henne att nog får hon visa de nå, men jag tänker inte stoppa hennes kläder någonstans förutom på sängen och att hon mycket väl visste att hennes 3 senaste Au Pairer inte heller hade stoppat in hennes kläder i garderoben. Nåja, hon tittade på mig och skämdes nog lite över att jag faktiskt redan visste vad som skulle göras och hon inte kunde lura mig.
Nåja barnen kom så småning om hem och då blev de världens liv, de bråkade om något och jag kunde aldrig riktigt stoppa fingret på vad de var, de bara skrek åt varandra. Ni förstår, när dessa barn bråkar så höjer de inte rösten, eller ropar till varandra, de gallskriker i ansiktet på varandra.. De ska vi ändra på, för de är fruktansvärt irriterande, tänk er, de är 9 och 11 år gamla, de är väldigt nära i åldern, väldigt olika men ändå lika, och de är syskon. Vad resulterar de i då? Jo, Bråk… Massa småsaker kan bli enorma saker att bråka om.. Måste verkligen ändra deras inställning.. Måste..
Nåja, efter att de bråkat en stund så bad jag dom att lugna sig, de tittade inte ens på mig, nada respekt alls, de bråkade ännu mera och skrek ännu mera. Resulterade i att jag efter många om och men fick höja rösten mot dom och sa att om ni inte är tysta och slutar bråka så får ni gå in på var sitt rum och sitta där tills Karl eller Karen kom hem. De blev tyst i typ 30 min innan de började om igen, till slut så gick Conal ut och lekte och “Qwewa” satt i sitt rum och läste en bok.
Oh well, Karl kom till slut hem och jag drog upp vad som hänt och då så blev de mera bråk, alltså mellan barnen, för de skyllde hela tiden på varandra om som hade gjort vad.. Karl lyckades få till de där och sen kom Karen hem och då tog vi hela familjen ett snack. Barnen fick i förståelse att när de kom hem och jag fanns där så är de jag som bestämmer tills nån av Karl eller Karen kommer hem, punkt slut. Less och trötta var nog ungarna men så var rätt så lugnt resten av kvällen.
Vi åt, sen så satt vi alla i tv soffan tills klockan slog 21:00 då barnen skulle gå och lägga sig. Men när vi satt där så golfade hela familjen sig, alla gjorde fula miner, vi åt lite godis, Conal satt och småfes, även om de var äckligt så satt vi alla och skrattade en massa.. Vi hade kul och de kändes som att jag klickade lite bättre med familjen i sig vilket kändes väldigt härligt och roligt.
Barnen gick och la sig och jag nattade dom efter att Karen och Karl gjorde de. Sedan gick jag själv och la mig. Barnen går ju som sagt och lägger sig 21:00 och jag går och lägger mig ungefär samma tid, i alla fall jag är på mitt rum då, och ligger oftast i sängen men gör annat, ser film, skriver blogginlägg eller ritar, mjaa, vad som helst, sen vid 22:00-22:30 så somnar jag oftast själv.
Nåja kvällen var bra och dagen i övrigt.
Sovdags!
Puss och kyss
Ichigo
Well idag var en bättre dag igår, tänker inte säga vad som var igår, hade i alla fall inget med familjen här att göra. Jag steg upp med och gjorde i ordning skollunchen åt barnen, väckte upp dom, de klädde på sig, åt frukost, sen skickade jag iväg dom till bussen. De var ganska bråkiga mot varandra barnen så tänkte att de skulle bli världens grej när de kom hem.
Men de vuxna åkte före barnen till sina jobb och jag blev till slut ensam i huset. Jag började tvätta och i väntan på tvätten så sopade jag golvet, fixade till barnens rum och såg på Disney Channel. När första tvätten/torktumlingen var klar så strök jag lite och la personernas kläder på respektive säng som jag fått order om att göra ;).
“Qwewa” har en tendens att testa mina gränser och för några dagar sen så sa hon att hon ville visa mig var jag skulle stoppa hennes kläder i hennes garderob. Hehe, stackars liten, hon ville väl inte göra de själv, så halvvägs till hennes rum så sa jag åt henne att nog får hon visa de nå, men jag tänker inte stoppa hennes kläder någonstans förutom på sängen och att hon mycket väl visste att hennes 3 senaste Au Pairer inte heller hade stoppat in hennes kläder i garderoben. Nåja, hon tittade på mig och skämdes nog lite över att jag faktiskt redan visste vad som skulle göras och hon inte kunde lura mig.
Nåja barnen kom så småning om hem och då blev de världens liv, de bråkade om något och jag kunde aldrig riktigt stoppa fingret på vad de var, de bara skrek åt varandra. Ni förstår, när dessa barn bråkar så höjer de inte rösten, eller ropar till varandra, de gallskriker i ansiktet på varandra.. De ska vi ändra på, för de är fruktansvärt irriterande, tänk er, de är 9 och 11 år gamla, de är väldigt nära i åldern, väldigt olika men ändå lika, och de är syskon. Vad resulterar de i då? Jo, Bråk… Massa småsaker kan bli enorma saker att bråka om.. Måste verkligen ändra deras inställning.. Måste..
Nåja, efter att de bråkat en stund så bad jag dom att lugna sig, de tittade inte ens på mig, nada respekt alls, de bråkade ännu mera och skrek ännu mera. Resulterade i att jag efter många om och men fick höja rösten mot dom och sa att om ni inte är tysta och slutar bråka så får ni gå in på var sitt rum och sitta där tills Karl eller Karen kom hem. De blev tyst i typ 30 min innan de började om igen, till slut så gick Conal ut och lekte och “Qwewa” satt i sitt rum och läste en bok.
Oh well, Karl kom till slut hem och jag drog upp vad som hänt och då så blev de mera bråk, alltså mellan barnen, för de skyllde hela tiden på varandra om som hade gjort vad.. Karl lyckades få till de där och sen kom Karen hem och då tog vi hela familjen ett snack. Barnen fick i förståelse att när de kom hem och jag fanns där så är de jag som bestämmer tills nån av Karl eller Karen kommer hem, punkt slut. Less och trötta var nog ungarna men så var rätt så lugnt resten av kvällen.
Vi åt, sen så satt vi alla i tv soffan tills klockan slog 21:00 då barnen skulle gå och lägga sig. Men när vi satt där så golfade hela familjen sig, alla gjorde fula miner, vi åt lite godis, Conal satt och småfes, även om de var äckligt så satt vi alla och skrattade en massa.. Vi hade kul och de kändes som att jag klickade lite bättre med familjen i sig vilket kändes väldigt härligt och roligt.
Barnen gick och la sig och jag nattade dom efter att Karen och Karl gjorde de. Sedan gick jag själv och la mig. Barnen går ju som sagt och lägger sig 21:00 och jag går och lägger mig ungefär samma tid, i alla fall jag är på mitt rum då, och ligger oftast i sängen men gör annat, ser film, skriver blogginlägg eller ritar, mjaa, vad som helst, sen vid 22:00-22:30 så somnar jag oftast själv.
Nåja kvällen var bra och dagen i övrigt.
Sovdags!
Puss och kyss
Ichigo
Kommentarer!
