Ichigo Goes Irish

Jag har varit riktigt förkyld större delen av veckan, haft dåliga dagar, och när jag blev helt själv hemma så fick jag en anledning att flippa totalt då ingen kunde höra mig.. Nobody home! Först var jag allmänt less, tröck i mig lite glass, blev less på glass, slog på disneychannel, blev ännu mera less... Och tyckte synd om mig själv, lite väl mycket.. Så jag gick till datorn, tittade på bilder på min hund, från min lägenhet, kompisar... dum dum dum idé.. Jag fick totalt fnatt, jag skulle fan hem igårkväll, så enkelt var de, eller snarare så enkelt var de inte..

Min mor ringde på skype, där fick jag totalt psykbryt, då ville jag hem ännu mer och började storlipa. Jag vill hem till hund och hem, vänner och familj, vad fan gör jag här? var de jag tänkte hela tiden.. Då kände jag efter en stund att de är lördag kväll, jag vill inte sitta inne, men var ska jag då gå? jag är fortfarande helt själv..??

Slutade med att jag kröp ut ur min pyamas och drog på mig mina jeans, ett svart linne, midjebälte, en blå kofta, sminkade mig, drog till en massa volym i håret, lagomt rufsigt, på med skorna och jackan.. Låste dörren och gick..

Med raska steg gick jag in på puben där de var en hel del folk och kom att tänka på samma grej igen "Vad i håvete gör jag på en pub själv?" Men kunde ju inte gå nu, skulle ju se dumt ut, så jag tog av mig jackan, satte mig i ett hörn av puben och beställde en öl. En mycket trevlig bartender, James, höll mig sällskap mesta dels av kvällen, han började prata med och frågade var jag kom ifrån och vad jag gjore här i Galway i Barna.. Jag satt där i typ 1½ h innan jag kände att med tom mage och lite öl så var de dags att palla sig hemåt. Jag tackade för sällskapet, han tyckte jag skulle komma tillbaka nångång och de lovade jag att jag skulle. Jag menar, närmaste puben från mig och jag ska bo här i ett år så varför inte:P

Jag längtar dock hem en massa!

Saknar dig min lilla älsking, matte kommer hem snart!