Ichigo Goes Irish

 

Jag måste erkänna att de gör något som jag gärna skulle vilja hänga med på, men jag aldrig kommer att göra.

1. Jag är rätt konflikträdd av mig.

2. Jag hatar djupa vatten, skulle nog få panik.

3. 7-8 månader i streck på ett fartyg utan att se land, de skulle få mig helt koko, och då menar jag på heltid!

4. Jag skulle nog gilla spänningen och få en kick av de farliga men då skulle jag behöva vara tuff, och de är jag inte.

5. Skulle inte palla att vara vegan i 7-8 månder heller.

Men jag vet inte om jag skulle sätta mitt eget liv till spillo för en val. Men jag önskar på något sätt jag hade modet till att göra det dom gör, dom imponerar på mig ordentligt. Jag blir alltid imponerad av människor som försöker göra världen till ett bättre ställe utan våld, och det är precis vad dessa människor gör.

De använder inte våld, de använder redskap för att vinna tid. Stinkbomber och rep är iallafall 2 av de saker som används mot fienden.

Visste ni att de även är med en svenk ung kille på denna båt, Sea Shepherd, och riskerar sitt liv för att låta valarna leva ifred. De är ganska coolt.. Jag menar, hallå, de är ju helt frivilligt också, deras ända lön är 3 st vaganmål om dagen.

Men en sak är då säker, världen skulle behöva fler människor som dom, många fler!

Jag bugar inför dessa tappra människor och jag hoppas att Gud låter dom vara helt oskadda.

 

Annars händer inte så mycket här hos mig, idag har varit en tröttsam dag och ikväll blir sängdags tidigt. Hade frukansvärt svårt att somna igår kväll och de blev mycket sent innan jag fick en blund i ögonen. Tror klockan var kring 01:45 innan jag somnade. Nåja, har inte haft för mycket att göra idag iallafall, men har varit väldigt trött och de är ändå gått segt. Ser redan framemot helgen igen då jag får fara och rida!! Sjukt vad jag har saknat ridningen och Murpfy(hästen jag red) fick mig att känna mig så säker i sadeln.

 

På fredag lovade Karen mig att visa mig var jag kan hitta ridsports affärer här i Galway, ska införskaffa mig ett par ridbyxor, ridsockar, samt tjocksockar, en lättare långärmad och en lättare ridjacka. Känner att den svarta vind/regnjackan jag har nu är ör dyr för att få hästlukt i sig så blir att köpa en annan.  Min störta oro är väl att ridkläder kostar en del så min hårfärgning får läggas på hyllan ett tag framåt, mest troligt till efter jul.

 

Ni kan inte ana hur underbart de känns att vara tillbaka på hästryggen, de är så underbart, de känns som en del av mig har kommit tillbaka. Jag kan bara le och skratta när jag tänker på de. Jag släppte ridningen så fort efter att jag sålde min häst för nått år sen.  Sedan dess har de varit av och till, började om på ridskola men man hade hunnit glömma alla termer för allt så jag kände mig hela tiden så konfunderad och slutade. Sedan kändes det inte lika kul längre att gå ridskola och studsa runt på några urtrötta och skenkeldöva (då hästen är så öm i sidorna att dom knappt känner av ens stötar med hälarna), plus att man utvecklats på ett annat sätt med ridning att allt annat kändes bara så stelt.

 

Efter jag hoppade av från ridskolan så blev att man fick komma och rida här och var hos kompisar och bekanta och lite uteridningar. Mer har det inte varit. Sen kom jag hit, och funderade om jag ändå inte skulle ta tag i all ridsport igen, de är ju de jag egentligen kan bäst. De är väl de i mina kunskaper jag är mest stolt över. I ridning får du aldrig visa en häst att du är osäker, även om du är så måste du intala dig själv du inte är, annars går de åt pipsvängen. Hästar är mycket känsligare än vad man tror och dom känner av och läser hela ditt kroppspråk som en öppen bok. I ridsporten måste man vara tuff, ha lite skinn på näsan och aldrig vara rädd, måste veta vad man håller på med, och sedan hur man ska rida. Alla hästar är så olika, vissa hästar tål att man är lite tuffare men dom i hantering och ridning medans andra knappt tål nått och allt måste göras försiktigt.

 

Men när jag fick hoppa upp på Murpfy så kände jag bara "Yes, nu är jag verkligen där jag ska vara." Ni vet hur man säger att man ska koppla bort sig från omvärlden ibland, vissa läser en bok, andra ligger och drösar i en soffa med en kopp te och andra rider. Jag mår bäst då jag är med hästar, och har ni aldrig sätt mig med en häst, har ni aldrig sätt mig må bra på riktigt.

 

Sen så har jag en liten nedräkning till massa dagar som kommer;

 

10 dagar tills min mami och papi kommer!

78 dagar tills jag kommer hem till Luleå igen!

80 dagar kvar tills Julafton!

82 dagar kvar tills kyrkstuge julmys med WANO!

 

Puss och Kyss!

Ichigo