Kramsjukan!
Idag har jag haft en "kräpig" dag. Alla uppgifter har funkar super men barnen har retat gallfeber på varandra exakt hela dagen och de slutade med att det började även irritera mig. Det är så mycket småsaker som gör mig tokig ibland, det är att påminna dom om minsta lilla steg dom tar..
"Can you put this away?"
"Yeah, in a minute...."
5 minuter senare..
"Can you put this away??"
"Yeah, in a minute...."
Efter 20 minuter...
"Please can ju just put this away, it will take you 3 seconds.."
"Fine! I'll do it.."
Med massa suckan och stön om att stoppa bort de man tagit fram blev jag less.. Jag gick in på mitt rum lite då och då för att få andas.. Gjorde iorning middagen och kände allmänt att de var en dålig stämning mellan barnen och jag hade knappt sovit något natten innan efter min extrema panikångest attack igårnatt och kände inte att just den stunden ville jag inte leka fredsmäklare som alla andra dagar..
Dessa barn måste lära sig att kunna ta ansvar för sina egna saker, ta ansvar för vad dom gör, vad dom säger, vad de tar fram etc etc.. Frågan är bara hur lär man sånt??
Men under eftermiddagen , typ en timme innan middagen så slog de slint totalt.. Barnen hade varit ute och efter en stund så rusar en Conal in i huset och in på sitt rum och smäller igen dörren sin, 20 sekunder efter de kommer Caomihe (Qwewa) in på mitt rum och säger
"MATILDA, Conal called me a really bad bad word!"
"Okey, what did he say?"
"He called me a basterd.. That is so mean!!"
"CONAL!" Ropar jag och känner att nu gick dom över gränsen.. Conal kommer in på mitt rum med blixtens fart och halvskriker med gråten i halsen:
"She started it! She kicked me!!"
"No I didn't!"
"Yes YOU DID!"
"NO I DIDN'T"
"Oh my god can you two just calm down.. first of all, why did this even happen..??"
Vilken var mitt största misstag att fråga, den ena hade sparkat den andra, och den andra kallat fula saker, och det bar av hit och dit och båda kallade varandra för lögnare och de pratade så fort så jag fick till slut inte ut något alls av vad de sa.. Plus att dom vissa ord pratade ren irlänska och då är det bara att sluta lyssna för då fattar man noll.. Irlänska låter som finska, speciellt när man inte förstår finska..
Då rök det för mig..
"STOP IT!"
tystnaden...
Jag förklarade för dom att eftersom de inte inte kunde berätta sanningen från början för mig och att dom hade under hela dagen betett sig illa, så bestämde jag mig för att göra något jag nästan aldrig gjort förr..
"You two, you will not go out anymore tonight and you will stay in your room untill Karl och your mum comes home! I'm soo sick of you behave like you two do to each others and you have no respekt for eachothers.. It's horrible! Now, go to you room and stay there!!!!"
Det skulle dröja en timme innan dom ens skulle komma hem och tro mig, det var höga klagomål, det är det längsta straff dom fått på jag vet inte hur länge. Men dom förtjänade det så in i norden och lite till.. Dessa barn kan verkligen vara hemska ibland, dom behandlar varandra som de inte ens förtjänade att leva. De säger sånna saker som skrämmer upp mig till och med. Jag menar, jag är yngst i min familj, så klart jag jävlades med min bror och nog var jag en riktigt hemsk liten skitunge men saker som dom säger... shit.. Jag har för mycket respekt för min för att någonsin kunna säga det saker som dom säger..
Nåja det var tyst och dom var snälla nog att faktiskt göra som jag sa. När Karen kom hem berättade jag vad som hänt och hon tog ett snack med dom innan middagen, ingen av barnen valde att äta då middagen faktiskt serverades, tror dom var rädda för att få en utskällning av Karl.. Vilket dom fick sen också, men det gick snabbt över..
Efter middagen så gick jag in på mitt rum och där jag har suttit hela kvällen, lite trött och degig är jag men suttit med två helt underbara människor på skype/msn som jag verkligen längtar att få krama om till jul!
Dessa människor får mig att le när som helst alltså!
En söt Nils!
&
En söt Macca!
Jag saknar er så massa! Vill hem redan ikväll!
Puss och Kyss!
Ichigo
