Ichigo Goes Irish

Faktiskt sant, glömde bort min blogg ett tag! Hemska jag! Till att börja med så vill jag tacka alla för erat otroliga stöd som får mig att stanna kvar här på Irland. I början av veckan visste jag knappt hur jag skulle orka med veckan och saknaden av alla där hemma. Men nu har allt vänt!

 

Jag är mer pepp än någonsin!! Men ska också dra lite för er vad som hänt på senaste!

 

Vi tar det från torsdag, barnen skulle den här dagen till sin far och vara borta tills nu på söndag. Jag fick gnata och tjata på dom att skynda sig ut ur dörren för att inte missa bussen men dom berättar hela tiden hur dom kommer att hinna och att de aldrig missar bussen. Jag var allmänt irriterad över barnen attityd i allmänhet denna morgon då den inte var den bästa. Men jaa, de gick, jag låste dörren, och hade precis lagt mig ner i min säng och försökte få tillbaka värme i kroppen då jag frös som min chihuahua brukar mitt i vintern..

De dunkar några minuter senare en liten tös på dörren och ropar "MATILDA, WE MISSED THE BUS!!"

 

Oh my god, kunde de inte små liven lyssnat på mig bara?? Haha nåja, de var inte slut där, jag fick klä på mig i race-fart medans en lilltjejen stog typ "MATILDA HURRY UP, WE ARE GONNA BE LATE FOR SCHOOL.." tittade på henne med en irriterad miin och hon fattade efter ett tag och en tillsägning att hon inte skulle tala till mig så.  Men i all stess så skulle jag ju larma huset också men råkade av misstag slå en siffra för mycket, ni vet hur man kan fumla med fingrarna ibland, speciellt jag.

De stortjöt i hela huset, och lilltjejen börjar igen med sitt "HURRY UP!" och jag var redan stressad, otroligt trött och ett hus som tjöt.. Inte roligt..

 

Fick till larmet till slut, sprang till var de har Barnas taxi stationen, tog en taxi till deras skolan och sen tillbaka. Vinkade av barnen och insåg just hur tyst de skulle bli när dom var borta.. buhu =(

*saknar mina små trollungar*

Nåja, gjorde alla uppgifter och innan jag visste ordet av var Karen hemma med hämtmat då även Karl var borta under kvällen och jag och Karen var lata och ides inte laga mat. Vi åt örtkyckling med pommes och en flaska vin till det. Supergott. Vi satt även och babblade i 2 timmar om allt mellan himmel och jord och hon gav mig också värsta pepptalken om allt och jag fick min styrka tillbaka.

 

Sedan pratade vi lite om hästar och hon besrättade nu exakt var de stallet fanns och gav mig ett telefonnummer.

 

Så igår (fredag) så tog jag fram cykeln och tog en timmens lång cykeltur upp för den så kallade "hell hill", de var hemskt.. aldrig mer ska jag cykla upp för de där berget... sjukt hemskt.. dålig väg, bilar som kör halvt på en och inte ids veja, uppförsbacke 5km och pissregn? Ska jag fortsätta??

Nåja väl framme fick jag veta att de fanns möjlighet för en uteridning på lördagmorgon och jag tackade på en gång JA!!

Tog cykeln hem igen, denna gång gick de lite fortare men svor på att imorgon tar jag taxi!!

Hade kvällen ganska tyst och lugn kväll, Karl och Karen är i Dublin över helgen när barnen är borta. Men hade jättesvårt att somna och när jag väl somnade så vaknade jag flera gånger under natten. Var ganska nervös över att försova mig från ridningen.

 

Men mamma och pappa ringde iallafall på morgonen och väckte mig och jag steg upp och klädde på mig och sedan ringde jag en taxi och åkte till stallet. De hade typ redan hästen klar åt mig när jag kom dit och en väldigt trevlig kille, nått år äldre än mig som skulle rida med mig.

 

Wow... wow..wow.. de är så vackert on the country side.. Så magiskt!!

 

Denna kille vars namn jag inte riktigt kan stava (Collin eller nå likande) men han var iallafall supertrevlig och då vi väl skrittade så red vi brevid varandra och pratade en del om ridning och hästar, och de var typ helt underbart och jag bestämde mig för att komma tillbaka nästa lördagmorgon och rida och de blev han väldigt glad över och sa att han mer än gärna ville rida med mig igen. Vi tog en lång härlig galopp upp på ett berg och tittade på utsikten och jag kände mig totalt lycklig..

 

Jag satt på en häst, mitt ute på Irland, galopperade och kände vinden i ansiktet och fort gick de, de var så sjukt underbart! Jag fick verkligen komma till min egna lilla värld och och koppla bort resten av världen.. Jag njöt mer än vad någon kan förstå... SJUKT UNDERBART!! Hästar är mitt liv, hur kunde jag glömma hur mycket ridningen betyder för mig??

 

Sedan så har jag inte gjort för mycket resten av dagen förutom att fnittra som en 5åring över att jag fick rida idag!

Jag njuter av min helg med lite fanta och fruktsallad.. <33

 

Jag har fått tillbaka all pepp i världen och jag har förstås hemlängtan men inte ens i närheten av de som var förut.

Funderar om jag ska äta nå mer än bara min fruktsallad till middag men all mat är typ nerfryst.. Uhmuhm..

 

Nåja, jag är glad och jag har alla er där hemma att tacka, jag vet inte vad jag skulle göra utan er <33

 

Glad

 

En sån här typ av häst red jag idag fast den jag red var helsvartoch hette Murphy!
*Kalasmys!!!*

Puss och kyss

Ichigo, den glada!