Ichigo Goes Irish

Idag har varit en väldigt avslappnade dag, haft ganska lite att göra, bara tvätten och sopa golven. Efter jag var klar med det, strax efter 10:15 tiden så  gick jag och somnade om till typ 14:10..  Då ringde jag Ida en snabbis och vi klagade lite över att vi inte får vara i Luleå för tillfället.

Sedan så kom barnen hem och jag började fixa och dona för dom. Idag var verkligen en lugn dag och barnen var ändå ganska chillade för ovanlighetens skull. Jag fick väl säga åt dom lite då och då, men det var inte alls i närheten som det brukar vara. Jag fick en stund över och pratade med Ida igen, och vi pratade lite om hur man måste stänga av ens hemlängtan för att kunna fokusera på det man gör. Ida bor ju i Norrköping och jag hära så vi är båda långt bort.

Ni förstår, stänga av helt, låta bli att tänka för mycket på vad som väntar på en hemma. För mig blir det mest att stänga av tankarna om Nozz, för skulle jag börja bara få panikångest annars. Saknar din lilla hoppetossan lite för mycket egentligen! Visst är det hemskt att man måste göra  sånt men jaa? Jag vet hur jag skulle klara mig annars.

Men sen ikväll så gick jag och hämtade lilltjejen från sin Bild kurs och när jag stog där utanför och väntade såg jag föräldrar komma och köra upp på parkeringen och vänta på sina barn, det såg så mysigt ut. Jag började bara tänka på då mamma och pappa brukade hämta mig från alla möjliga olika träningar jag hade och  hur mysigt det alltid var på nått sätt. =)

Ibland saknar jag att få vara liten..

Men dock, på tal om att vara liten så kom jag och tänka på de instrument jag spelade när jag var liten, både saxofon och tvärflöjt och tänkte att när jag kommer hem från Irland till sommaren så ska jag söka igen min tvärflöjt och börja spela igen. Jag saknar att kunna spela ett instrument och jag har ju en tvärflöjt hos mamma och pappa i en garderob så, hey varför inte??

Nu ska jag lägga mig och läsa en bok eller nått, hörs sen!

Puss&Kyss

Ichigo